ENTWINE
GOTH & BLANDAT

Made by: Miarko Uusitalo och Andreas Örmo

Pleace click on the flag for or versions

Metal-only fick chansen att träffa Mika Taurinen och Aksu Hanttu före deras gig i Stockholm.

M-O: Hur skulle ni beskriva Entwines musik för någon som aldrig hört talas om er?

AH: Melogoth-metal-rock.
MT: Den är väldigt känslomässig… det är det bästa sättet att beskriva den, mycket känslor.

M-O: Hur kommer det sig att ni ändrade stil från death metal till er nuvarande stil?

MT: Entwine har aldrig varit ett death metal-band. Aksu och Tom spelade death metal i ett annat band, och det var före Entwine.
AH: När vi började spela tillsammans 1995 hade vi ett death metal-band med ett annat namn. 1997 ledsnade jag och Mikkola på deathmetal. Efter det hittade vi hittade vår nya stil och det var dags att byta namn till Entwine.

M-O: Idén med Entwine var alltså att spela melodisk goth redan från början?

AH: Ja.

M-O: Var hämtar ni inspirationen när ni skriver texterna?

MT: Här och där. Jag kan inte bara sätta mig ner och skriva texter. Till exempel kan jag få någon idé när jag är ute och går, och utifrån det skapa en textrad. Jag kan inte tvinga mig själv till att skriva, idéerna måste komma av sig själva. Det blir både fiktiva saker och händelser från verkliga livet.

På Gone-plattan finns det texter som är tre år gamla. Jag skrev nya texter och undrade hur jag skulle fortsätta dem. Då hittade jag de där gamla texterna och insåg att det var samma story. Därför kan man säga att en del idéer kommer från en bit bakåt i tiden också. De passade bara inte in någonstans då för tre år sedan. Det är som ett pussel, en rad från nu och en rad från då.

M-O: Har ni fortfarande några gamla texter som kan komma till användning i framtiden?

MT: Javisst, men jag var så ung på den tiden och texterna är till och med ännu fånigare än de är nu för tiden. Men det finns en del idéer där som kan användas efter vissa justeringar.

M-O: Hur går ni tillväga när ni skapar era låtar?

MT: Tjaa, jag har gjort några låtar och Tom har gjort några.

M-O: I omslaget till senaste CDn står det "Musik och text av Entwine".

MT: Ja, vi ville göra det så enkelt som möjligt. Några av låtarna är gjorda tillsammans med vår producent Anssi. Jag visste inte riktigt hur jag skulle göra några av låtarna och han hjälpte oss en hel del. Ibland blir man lite väl självkritisk också, "det här suger, det här är för korkat". Vi gjorde ett par låtar med Anssi, jag gjorde några med Tom och ett par stycken på egen hand. Vad gäller musiken så står Tom för den största delen. Efter det så utvecklar varje bandmedlem sin del på sitt sätt. Men Tom har sista ordet när låten väl görs. Om inte han gillar det måste vi ändra om lite.

M-O: Okej, så att ni är överens…

MT: Precis.

M-O: Vi såg att ni har spelat i princip varje kväll i två veckor nu…

AH: Japp, varje kväll faktiskt, 18 gig och inte en ledig dag.

M-O: Hur känns det?

AH & MT: BAD! Haha.
AH: Det är typ ett internt skämt från studioperioden.
MT: Om vi ska vara ärliga så känns det kanon, även om vi är lite trötta.

M-O: Men ni har krafter att köra på ett tag till?

AH & MT: Det måste man ha.
MT: Hur som helst vill jag inte åka hem, hehe.
AH: Inte jag heller!

M-O: Hur kommer det sig att ni har ett så tajt program? Vem är det som bestämmer det?

AH: Tourmanagern. Vi är ju trots allt bara förband, så vi får ta vad som ges.

M-O: Ni har alltså inte så mycket att säga till om vad gäller programmet.

AH: Nej. Å andra sidan är det bra att vår första turné är så här pass tuff.
MT: Så man vet vad som väntar en i framtiden.
AH: Det här är hur som helst ingen semestertripp.

M-O: Vilken spelning har varit bäst så här långt?

MT: Wien!

M-O: På vilket sätt?

MT: Gigantisk publik, suverän publik. När jag klev av scenen grät jag nästan för första gången i mitt liv. Det kändes helt underbart, tack vare publiken.

M-O: Hoppas att publiken här i Stockholm är ännu bättre här ikväll, men vi kan inte lova något eftersom svensk publik kan vara svår att få igång.

AH: Ja, jag vet. Igår var ingen höjdare.

M-O: Ni spelade i Göteborg?

AH: Mmm. Jag hatar söndagar.

M-O: Finns det något ställe ni skulle vilja spela på mer än något annat?

MT: Det finns inget sånt ställe för min del. Men det är ju klart att det skulle vara coolt att spela på Wembley för 75000 åskådare. Men allt handlar om känslan.

M-O: Så ett mindre ställe kan vara bra med en riktigt bra publik?

MT: Självklart. Det hänger helt och hållet på publiken. Man kan inte hålla på och tänka på var det skulle vara en dröm att spela. Var man än spelar måste man ge 100% oavsett situationen. Självklart är det ju ett plus om det är mycket folk där och lyssnar. Promotion är viktigt och man får chansen att ge många människor en viss känsla samtidigt.

M-O: Har ni någon aning om hur många plattor ni sålt så här långt?

MT: Nej. Men om vi snackar om Gone så är det runt 15000-25000 ex över hela världen.

M-O: Säljer ni den största delen av dem i Finland?

MT: Nej, mesta delen säljs runtom i Europa. Österrike och Tyskland tror jag.

M-O: Ni har inga siffror på den nya skivan?

MT: Nej. Den släpptes i Europa först en vecka efter turnestarten. Vi vet mer när vi kommer hem.

M-O: Inga siffror från Finland heller?

MT: Nej, vi vet ingenting, hehe.
AH: Vi bara jobbar här.

M-O: Ni är bara ute efter stålarna när skivorna är sålda?

MT & AH: Japp, hehe.

M-O: Jag tycker att den här plattan har mera elektriska influenser jämfört med de två tidigare alstren. Några kommentarer?

AH: Vi ville testa något i stil med det. Vi hade några idéer när vi gjorde den förra plattan, men var tvungna att avstå från något experimenterande eftersom det inte fanns tid. Och jag är inte säker på att det hade passat in på den skivan ändå.

När vi gick in i studion för att spela in den nya skivan hade vi redan några saker färdiga på trummaskin och flera olika slingor. Vi ville ha mer utrymme i musiken och göra den större så att man inte ska höra alla detaljer vid första genomlyssningen. Jag är mycket nöjd eftersom vi fick det att låta precis som jag ville att det skulle låta. Den elektroniska biten var något vi verkligen ville få med på den här plattan.

M-O: Varför valde ni just The Pit som singel?

MT: Det var inte vi som valde, det var skivbolagets idé. Vi slogs om det i tre dagar efter inspelningen var klar. Vi hade 35 dagar på oss i studion att få skivan klar på, men jag tror det tog typ 45 innan den var klar. Skivbolaget var riktigt skitgriniga på oss och sa att de också ville ha ett finger med i spelet. Det gillade vi inte alls och jag är fortfarande sur eftersom den tredje låten (Nothing Left to Say) är mer av en radio-låt och kunde ha blivit singel. The Pit är för tung och hård för att gå på radion, åtminstone i Finland (ja och GARANTERAT i Sverige eftersom den innehåller gitarrer, reds. anm). Singeln är ju menad som promotion för plattan och detta är inte bra promotion.

M-O: Metal är ganska stort i Finland för tillfället…

MT: Det är verkligen stort. Det är otroligt hur populärt det har blivit på de sista två-tre åren.
AH: Spine(farm) har gjort ett bra jobb.

M-O: Har det bara med promotion att göra eller finns det andra anledningar till varför det har blivit så populärt?

MT: Det kan jag faktiskt inte svara på, men jag antar att promotion är en stor del av det.
AH: För typ 5 år sen var det inte speciellt inne. Folk har haft modet att lyssna på det och ge det en chans, och har tydligen hittat bra bitar i musiken. Man kan säga att 80-talet är tillbaka i Finland tack vare metal, även om det inte är lika stort som under 80-talet då metal-banden var giganter. Fast det skulle va riktigt jävla coolt om det blev som på 80-talet igen.

Finska band har fått fler och fler chanser utanför Finland. HIM har gjort ett grymt jobb för finsk heavy metal. Lättare musik har fått hjälp av Darude och Bomfunk MC's. Men det behövs ett band som verkligen kan öppna dörren och visa folk att det här lilla skitlandet kan producera riktigt bra musik. Folk utomlands har börjat känna igen finsk musik nu.

M-O: Hur fortsätter ni härifrån? Den här turnén är ju snart slut, vad händer med Entwine efter det?

MT: Vi har några dagar ledigt och sen en spelning i Helsingfors. I sommar spelar vi på tre festivaler i Finland och i augusti åker vi till Tyskland för en festival.

M-O: Om vi tittar ännu längre framåt i tiden då? Vi antar att det är för tidigt att börja fundera på en ny skiva?

MT: "We will rule the world!!!", hehehe. Åtminstone hoppas vi på många spelningar.

M-O: Har ni några idéer hur ni ska utveckla er musik? Kommer det låta ungefär som nu eller har ni några banbrytande saker på gång?

MT: Vet inte, har inte funderat på det direkt. Jag tar det bara dag för dag just nu. Vi har bara tid för spelningar och promotion för Time of Despair för tillfället. När vi kommer tillbaka till Finland lär det väl bli en hel del intervjuer också.

M-O: Om ni nånsin blir huvudattraktion och får en egen turné, vilka två band skulle ni vilja ha som förband?

MT: Jag skulle ta Rolling Stones, hehe. Nej, jag vet inte, det är svårt att välja egna förband.
AH: De ska vara så usla som möjligt så att vi låter bra, hehe.

M-O: Okej, men om ni får välja helt fritt kan ni inte namnge något band då?

MT: Type-O-Negative, helt klart. The Gathering skulle vara coolt också eftersom jag gillar deras musik.

M-O: Hur har livet på vägen tillsammans med Theatre of Tragedy och Ram-Zet varit? Har ni några roliga stories att berätta?

AH: Hahaha… vi pratar inte om såna saker, hehe. Första dagen var jag full, andra dagen var jag full, och sen drack vi lite till…

Me emme keskustele tällaisista jutuista, hehe. Ensimmäisenä päivänä olin juovuksissa, toisen päivänä olin juovuksissa sitten joimme vähän enemmän…

M-O: Slutligen, är det något ni vill dela med folket där ute?

MT: Köp mer skivor, hehe ;)

Marko Uusitalo and Andreas Örmo

English version

ENTWINE
- No time for despair

Metal-only got the chance to meet Mika Taurinen and Aksu Hanttu before their gig in Stockholm:

M-O: How would you describe Entwine's music to someone who has never heard about you.

AH: Melogoth-metal-rock.
MT: It is very emotional…that is the best way to describe it, a lot of emotions.

M-O: How come you changed your style from deathmetal to your current style?

MT: Entwine has never been a deathmetal band. Aksu and Tom played deathmetal in another band and this was before Entwine.
AH: In 1995 we started to play together, we had a deathmetalband with another name. 1997 me and Mikkola got bored of deathmetal and we found our new style after this and it was time to change our name to Entwine.

M-O: The idea for Entwine from the beginning was to play melodic goth?

AH: Yes.

M-O: Whe you write the lyrics, where do you get the inspiration?

MT: Here and there. I can't just sit down and write lyrics. I.e. if I am out walking I might get some idea and from that create a line for the lyrics. I can't force myself to write, the ideas have to come by themselves. There fiction as well as things from real life.

On the Gone-album for example, there are lyrics that were three years old and then I came up with new lyrics and I was wondering how ot continue them. Then I found the old lyrics and I looked at the new ones and I saw that it was the same story. So you can say that there are some ideas from further back in time as well. They just didn't fit in anywhere back then. It's lika puzzle, a line from here and a line from there.

M-O: Do you still have some old lyrics somewhere that could be used in the future?

MT: Yes there is, but I was so young back then and those lyrics are even more corny than today. But there are some ideas there as well that could be used if you change them a little.

M-O: How do you work when you create your songs?

MT: Well I have made a few songs as well as Tom.

M-O: In the booklet of your new album it says: "Music & lyrics by Entwine".

MT: Yes, we wanted to do it the easy way. Some of the songs are made with our producer Anssi. I wasn't really sure of how I should do one some of the songs and he helped us a lot. Sometimes as well you are too critical to yourself, "this is not good, this is too corny". We made a couple of songs with Anssi, I did a couple of songs with Tom and a few by myself.

If we talk about the music then it is Tom who makes the greater part of it. After that every musician develops it by themselves from there on. Anyway Tom has the final say when the songs is made. If he doesn't like it then we have to make some changes.

M-O: Yeah so you understand each other…

MT: Exactly.

M-O: I saw that you have been playing almost every night for two weeks now…

AH: Every night indeed, 18 gigs, no days off.

M-O: How do youi feel now?

AH & MT: BAD! Haha.
AH: That is kind of an inside joke from the studio session.
MT: To be honest we feel great even though we are a little tired.

M-O: But you still have strength to carry on?

AH&MT: You gotta have.

MT: At least I don't wanna go home, hehe.

AH: Me neither!

M-O: How come you have such a tight schedule? Who makes up the schedule?

AH: The tourmanager. After all we are just the supporting act, so we gotta take what is offered.

M-O: You cannot have much input on the schedule then.

AH: No, we can't. On the other hand it is good that the first tour we are on is tight and hard.

MT: So you know what awaits you in the future..

AH: So this is no holiday-tour whatsoever.

M-O: Which has been the best gig so far on this tour?

MT: Vienna!

M-O: Why?

MT: Huge crowd, great crowd. When I stepped off the stage I almost wept for the first time in my life. It felt very good since the crowd was so great.

M-O: I hope the Stockholm crowd will be even better tonight, but I cannot promise anything since the Swedish crowd can be hard to get going.

AH: Yeah, I know. Yesterday was not that great.

M-O: You played in Gotherburg?

AH: Yeah, I hate Sundays.

M-O: Is there any place you would like to play more than anywhere else?

MT: There's no place like that for me. But of course it would be cool to play at the Wembley Arena in front of 75.000 people. But it's all about the feeling.

M-O: So a smaller place can be good with a good crowd.?

MT: Of course. It's all about the crows. You cannot think about such things anymore which place would be a dream to play at. Everywhere you play you have to give 100% no matter what kind of situation it is. Of course it's a plus if there is a lot of people. The promotion is so big and you got the chance to give some feelings to a lot of people.

M-O: Do you know how many albums you have sold so far?

MT: No. But if we talk about Gone it's about 15.000-25.000 copies worldwide..

M-O: Do you sell most of your albums in Finland?

MT: No most of them are sold in Europe. Austria and Germany I think.

M-O: You don't have any numbers on the new album?

MT: No since it was released in Europe one week after we started the tour. We will know when we get home.

M-O: No numbers from Finland either?

MT: No, we don't know anything, hehe.
AH: We're just working.

M-O: You just want the money when the albums are sold?

MT&AH: Yes, hehe.

M-O: I think that this album has more electric sounds compared to the previous two albums. Any comments on that?

AH: We wanted to try something like that. We had some ideas left from the making of our previous album that we wanted to do something like this but we had to leave it there since there was no time. And I am not sure whether it would have fitted on that album anyway.

Now when we went into the studio we already had some things made on the drummachine and several different sounds. We wanted more space into the music and we wanted to make it bigger so you wouldn't hear all the details by the first listening. I am very pleased since we made it sound exactly as I wanted it to sound. This electronic stuff was something new we wanted to bring to this album

M-O: How come you chose The Pit to be the single?

MT: It wasn't our choice. It was our label's idea. We had a fight for three days after our recordings were done. We had 35 days to get the album done in the studio, but I think we used about 45 days to get it done. The label was very pissed off about that and they said they wanted to do something too. We didn't like that and I am still pissed off about it since the third song (Nothing Left To Say) is more of a radio-song so I wanted that one to be the single. The Pit is too rough and too heavy to be played on the radio. At least in Finland it is too rough. The single is supposed to be promotion for the band and this is not good promotion.

M-O: So metal is quite big in Finland at the moment…

MT: It's really big. It's quite amazing how it has become this popular in two or three years time.

AH: Spine(farm) has done great work.

M-O: Is it only about promotion or are there other reasons as well that is has become so popular?

MT: I cannot answer that really, I guess promotion is an important part of it.

AH: About five years ago it was not that popular. The people has had the courage to try to listen to it and they have found good things in it. You could say that the 80's are back in Finland thanks to the metal. Although it's not as big as in the 80's when the metalbands were huge. Though it would be fucking cool if it became as big as in the 80s.

Finnish bands has more and more gotten the chance outside Finland. HIM has done a great work for Finnish heavymetal. Lighter music has been helped by Darude and Bomfunk MC's. But you're in need of one band that really opens the door so they'll see that this little shitty country can produce good music too. People start noticing the Finnish music abroad now.

M-O: How do you continue from here on? This tour is soon over, what will happen to Entwine after that?

MT: We have a few days off and then a gig in Helsinki. In the summer we play at three festivals in Finland and in August we go to Germany for one festival.

M-O: If we look further into the future what is ahead of you? I guess it is too early to talk about a new record.

MT: "We will rule the world!", hehe. At least we hope for many more gigs.

M-O: Do you have any ideas how you will develop your music from now here on? Will it be much the same or do you have some huge ideas?

MT: Don't know, haven't been thinking about it. I just take it day by day now. We only have time for the gigs and the promotion of the Time of Despair album at the moment. When we get back home I guess there will be a lot of interviews and stuff.

M-O: If you ever become a headliner and have your own tour which two bands would you want as supporting acts?

MT: I'd take Rolling Stones, hehe. Don't know, cannot say. It is hard to name your own supporting act.

AH: They have to be as shitty as possible so they make us sound good, hehe.

M-O: Well if I'd ask who would you like to support then?

MT: Type-0-Negative, no doubt about it. The Gathering would be cool to since I like their music.

M-O: How has life on the road been with Theatre of Tragedy and Ram-Zet? Do you have any fun stories to tell?

AH: Hahaha. We don't talk about these things, hehe. First day I was drunk, second day I was drunk and then we drank some more…

M-O: So is there anything you would like to share with the people out there?

MT: Buy more records, hehe.

Marko Uusitalo and Andreas Örmo

Finnish version

ENTWINE
- No time for despair

Metal-only tapasi Entwinen Mika Tauriaisen ja Aksu Hantun ennen heidän Tukholman keikkaansa.

M-O: Miten te kuvaisitte Entwinen musiikkia sellaiselle henkilölle joka ei ole koskaan kuullut teistä?

AH: Melogoth-metalli-rockia.
MT: Eli se on erittäin tunnelmallista…se on kaikista "kuvailisinta", paljon herkkeitä fiiliksiä

M-O: Miksi vaihdoitte tyyliä deathmetallista nykyiseen tyyliinne?

MT: Entwine ei ole koskaan ollut deathmetal-bändi. Aksu ja Tom soitti deathmetallia tai toisessa bändissä ja tämä oli ennen Entwinea.
AH: 1995 aloitimme soittamaan yhdessä, meillä oli deathmetal bändi eri nimella. 1997 minä ja Mikkola kyllästyimme deathmetalliin ja kun tämän jälkeen löysimme uuden tyylimme niin oli aika muutta nimen Enwine'ksi.

M-O: Entwinen perusidea oli siis alun perin soittaa tällaista melogothia?

AH: Joo.

M-O: Kun sanoitatte biisiänne niin mistä löydätte inspiraatiota?

MT: Sieltä sun täältä. Minä en voi vain istua ja yrittää kirjoittaa biisejä. Esim. jos kävelen jossain niin saatan saada jonku idean ja sen myötä jonku tekstirivin. Minä en voi pakottaa itseäni kirjoittamaan, ideoitten on pakko tulla itsestään. Teksteistä löytyy fiktiota niin kuin myös tarinoita todellisesta elämästä.

Gone-albumilla esimerkiksi on kolmen vuoden takaisia tekstejä ja sitten tuli uusia pätkiä keksittyä, ja mä mietiin että miten näitä nyt jatkaisi. Sitten mä löysin ne vanhat tekstit ja mä katoi niitä uusia ja huomasin että ne on samaa tarinaa. Että periaatteessa niitä löytyy vuosien varreltakin niitä juttuja. Ne ei vaan sinä aikanansa löytänyt oikeaa paikkaansa. Se on palapelin kokoamista, rivi sieltä ja rivi täältä.

M-O: Onko sulla vielä vanhoja teksteja tallessa jota voi tulla käytettyä tulevaisuudessa?

MT: On niitä tallessa, mutta kuitenkin kun olen silloin ollut niin nuori niin se on vielä cornympaa kun nykyään. On sielä silti hyviä ideoita joista muokkaamalla voi saada jotain.

M-O: Kuinka te työskentelette kun te teette biisit?

MT: Minä olen tehnyt muutaman biisin, kuten Tom.

M-O: Teidän uuden levyn bookletissa lukee "Music & lyrics by Entwine".

MT: Joo, halusimme tehdä sen "the easy way". Muutaman biisin olemme tehnty tuottajamme Anssin kanssa. Mä en oikein tiennyt kuinka tekisin muutamassa biisissä ja hän neuvoi meitä paljon. Joskus on myös vähän liian kriittinen itsellen. "Tämä ei oo hyvää, tämä on liian kornya". Teimme pari biisiä Anssin kanssa, tein pari Tomin kanssa ja muutaman yksin.

Jos puhutaan musiikista niin Tom tekee suurimman osan siitä, sitten jokainen muusikko saa itse teettä soundin sen mukaan. Mutta Tom on kuitenkin viimeinen lenkki joten se saa sanoa jos ei se tykkää niin sitten pitää muokata vähän.

M-O: Eli pitää päästä yhteisymmärrykseen…

MT: Nimenomaan.

M-O: Mä näin teidän keikkakalenterista että olette soittanut lähes joka ilta viimeiset kaks viikkoa…

AH: Joka ilta, 18 keikkaa eikä vapaa-päiviä.

M-O: Miltä nyt tuntuu?

AH & MT: PAHALTA! Haha.
AH: Tuo on sellainen inside-läppä studio-ajoilta.
MT: Todellisuudessa on h-vetin hyvä fiilis vaikka väsyttääkin.

M-O: Silti jaksatte?

AH&MT: Pakko jaksaa.

MT: Mä en ainakaan halua lähtee täältä kotiin, hehe.

AH: En minäkään!

M-O: Kuinka olette päättynyt tällaiseen kovaan keikkatahtiin? Kuka sen määrää?

AH: Kiertuemanageri. Olemmehan kuitenkin supportina joten on elettävä sen mukaan mitä vastaan tulee.

M-O: Joten ei teillä ole paljon sanomista siihen.

AH: Joo, ei ole. Toisaalta on hyvä että eka rundi minkä teemme on tiukka ja rankka.

MT: Tietää mitä tulevaisuudessa on vastassa.

AH: Silleen ettei tää mitään loma-rundia ole.

M-O: Mikä on ollut paras keikkanne tähän mennes?

MT: Wien!

M-O: Miksi?

MT: Iso yleisö, hyvä yleisö. Kun astuin lavalta pois niin ekaa kertaa elämässäni melkein itkin. Tuntui tosi hyvältä kun yleisö oli niin mahtava.

M-O: Toivottavasti Tukholman yleisö on tänä iltana vielä parempi mutta en voi luvata mitään kun ruotsalainen yleisön on yleensä vaikea saada käyntiin.

AH: Joo, tiedän. Eilispäivä ei ollut niin mahtava.

M-O: Soititte Göteborgissa?

AH: Joo, inhoan sunnuntaita.

M-O: Onko mitään paikka missä haluaisitte soitta mielummin kuin missään muualla?

MT: Ei mulla mitään unelmapaikkaa ole. Mutta olishan se tietysti hieno vetää jossain Wembleyllä kun on 75 000 hurraamassa. Mutta se on ihan fiiliksestä kiinni.

M-O: Että pienempikin paikka voi kelvata jos on hyvä yleisö?

MT: Tottakai. Yleisösta se riippuu. Ei sitä osaa enää ajatella mikä olis sellainen unelmapaikka. Joka paikassa on kuitenkin vedettävä täysillä oli tilanne mikä hyvänsä. Tiestysihan se on plussaa jos on paljon jengii. Se promootio siinä on niin suuri ja saä saat antaa isolle yleisölle jotain fiiliksiä.

M-O: Tiedättekö montako albumia olette myyneet tähän mennessä?

MT: Ei. Jos Gonesta puhutaan niin sitä on myyty suurinpiirtein 15 000 - 25 000 kappaletta maailmanlaajuisesti.

M-O: Myytekkö suurimman osan albumeistanne Suomessa?

MT: Ei, enimmäkseen Euroopassa, Saksassa ja Itävallassa luulisin.

M-O: Ei teillä ole lukuja uuden albumin myynnistä?

MT: Ei, kun se julkaistiin Euroopassa vasta viikko sen jälkeen kun lähdimme rundille. Saamme tietää kun palaamme kotio.

M-O: Ei teillä ole lukuja Suomen myynnistäkään?

MT: Ei ole. Emme tiedä mitään, hehe.
AH: Teemme vain töitä

M-O: Haluatte vain rahat kun albumit on myyty?

MT&AH: Jee, hehe.

M-O: Mielestäni tässä uudessa albumissa on enemmän elektrosoundeja verrattuna kahteen ensimmäiseen albumiin. Onko teillä kommentteja siihen?

AH: Me haluttiin vähän kokeilla sellaista. Meillä oli edellisen levyn tiimoilta sellaisia fiiliksiä että haluaisimme kokeilla mutta se jäi siihen kun ei ollut oikein aikaa. Ja se ei välttämättä olisi istunut siihen kokonaisuuten samalla lailla.

Nyt kun lähettiin jo studioon niin oli jo pientä konerumpuhässäkkää ja kaikkia erilaisia soundeja. Haettiin ehkä enemmän avaruutta siihen hommaan ja kokoa siihen hommaan että sielä pientä "härpötystä" mitä et välttämättä heti ensimmäisellä kuuntelemalla löydä. Mä olen todella tyytyväinen kun se soundaa sellaiselta kun halusin sen soundata. Ne elektrojutut on just se uus juttu jonka haluttiin tuoda tähän albumille.

M-O: Miksi valitsitte The Pit biisin sinkkubiisiksi?

MT: Se ei ollut meidän valintamme. Se oli levyyhtiömme idea. Meillä oli riita kolme päivää sen jälkeen kun nauhoitukset oli valmiit. Meillä oli 35 päivää aikaa studiossa mutta meillä meni sielä lähemmäs 45 päivää. Ja ne ei tykännyt siitä ollenkaan ja ne sanoi haluavansa päättä sitten itsekin jotain. Me emme taas tykännyt siitä ja olemme vieläkin kiukkusia siitä koska olisimme halunnut kolmosbiisin (Nothing Left To Say) sinkuksi. Se on enemmän radio-mainen biisi mun mielestä. The Pit on liian kova ja liian raskas että sitä soitettais radiossa. Suomessa ainakin se on ihan varmasti liian kova. Singlen pitäisi olla promootiota levylle mutta tämä ei ole hyvää promootiota levylle.

M-O: Metalli on Suomessa aika isoa tällä hetkellä…

MT: Se on helvetin isoa. Se on yllättävää miten se on noussut varmaan kahdes kolmes vuodes.

AH: Spine(farm) on tehnyt hyvää duunia.

M-O: Onko se vain promootiosta kiinni tai onko siihen muitakin syitä että se on noussut niin suureen suosioon.

MT: Tuohon mä en osaa vastata, kai se on promootiosta kiinni.

AH: Ei se kuitenkaan noin viisi vuotta sitten ollut mitään suurta. Ihmiset on uskaltanut ruveta kokeilemaan sitä ja sitten ne on löytänyt sieltä hyviä juttuja. 80-luku on tuon hevin myöta tavallaan tullut Suomeen takaisin. Vaikka ei se niin isoa ole kuin 80-luvulla kun hevibändit oli tosi isoja. Tosin olis se h-vetin siistä jos se nousisi samanlaiseen suosioon kuin silloin.

Suomestakin on uskallettu lähtee ulos myös. HIM-orkesteri on tehnyt tosi hienoo työtä suomaliselle hevimusiikilla. Sitten on taas kevyemmälle musiikille Darude ja Bomfunkit. Sen tarvitsee että sieltä tulee se yks bändi joka avaa ovet että, ok, tuollaisesta pikkuisesta paskalandistakin voi tulla jotain hyvää musaa. Nyt jo noteerataan ulkomaillakin suomalaisuus musiikin saralla.

M-O: Miten jatkatte tästä? Tämä kiertue on pian loppu ja mitä sitten tapahtuu Entwinelle?

MT: Meillä on muutama vapaapäivä ja siiten on Helsingissä keikka. Kesällä on kolme festarikeikkaa Suomessa. Elokuussa menemme Saksaan yhdelle festarille.

M-O: Jos katsomme kauemmas tulevaisuuteen mitä on edessä? Ehkä on liian aikaista puhua uudesta levystä.

MT: "We will rule the world!", hehe. Toivomme monia keikkoja ainakin.

M-O: Onko ideoita kuinka aioitte kehittää muusikkia tästä eteenpäin. Tuleeko se olemaan hyvin saman tapaista vai onko teillä jotain uusia suuria ideoita?

MT: Minä en tiedä, en ole ajatellut. Elän nyt vaan päivä kerrallaan. Nyt on vaan keikkailuun aikaa ja promotoida tätä Time of Despair albumia. Kun palaamme kotiin niin on varmaan paljon haastatteluja ja sellaista.

M-O: Jos joskus pääsette kiertueelle pääesiintyjinä niin mitkä kaks bändiä haluaisitte lämppäreiksi?

MT: Mä ottaisin meidän lämppäreiksi tuon Rolling Stonesin, hehe. En mä tiedä, en osaa sanoa. On vaikee sanoo omaa lämppäriänsä.

AH: Sen pitää olla mahdollisimman paska että me kuulostamme hyvältä, hehe.

M-O: Jos käännämme kysymyksen ja kysyn onko mitään bändiä jonka lämppärina haluaisitte itse olla?

MT: Type-0-Negative, ehdottomasti. The Gathering olis kans hieno kun diggaan niitten musaa.

M-O: Kuinka keikkaelämä on ollut Theatre of Tragdyn ja Ram-Zetin kanssa? Onko teillä mitään kivaa tarinaa kerrottavana?

AH: Hahaha. Me emme keskustele tällaisista jutuista, hehe. Ensimmäisenä päivänä olin juovuksissa, toisen päivänä olin juovuksissa sitten joimme vähän enemmän…

M-O: Haluatteko te sanoo jotain ihmisille maailmalla joka lukee tämän

MT: Ostakaa enemmän leyvjä, hehe.