"Today I'm a free man who no longer is following some stupid traditions or rules"

--

Bethlehem är ett band som man kan tillskriva äran för att ha "uppfunnit" termen dark metal och det är nu 10 år sedan debuten med titeln "Dark Metal" släpptes. Bandet har nu kommit fram till album nummer fem, "Mein Weg", och jag tog mig chansen att få en intervju med bandet. Det visade sig att Jürgen Bartsch blev mitt intervjuoffer.

Ni har nu släppt er femte fullängdare, "Mein Weg". Är du nöjd hur albumet slutligen blev? Trots att jag tror det kan vara lite tidigt att fråga detta, men hur har reaktionen på albumet varit hittills?
Jürgen - Helt fantastiskt! Normalt brukar vi polarisera väldigt mycket med vårt band, en del är främst älskare av vår musik och den andra delen består av dessa hatare. Men denna gång kommer "Mein Weg" inte att polarisera så mycket som tidigare, det finns många älskare denna gång och i princip har alla recensioner varit goda, förutom några i Tyskland. Det är rätt normalt för vårt land, då många skribenter hatar Bethlehem här, eftersom jag är inte en person som någonsin har följt deras idiotiska traditioner och regler, utan istället berättat för dem min uppriktiga åsikt om allt de velat veta av mig. Och ett sådant beteende verkar inte vara populärt i vårt land. Personligen bryr jag mig egentligen inte ett skit. Och personligen är jag också väldigt nöjd med albumet, det är en av de bästa fullängdarna jag någonsin gjort under mitt liv.

Jag lade märke till att titeln för "Mein Weg" ursprungligen var planerad att vara "Kavrassje Vrae". Varför denna förändring?
Jürgen - Okej, "Kavrassje Vrae" är något riktigt konstigt, ingen - förutom de en eller två personer som var med i den dumma historien - skulle någonsin förstå. Och du kunde aldrig förklara en så konstig sak för folk eftersom det egentligen är jävligt ologiskt. Å ena sidan älskar jag ord och betydelser av ord som inte existerar, men å andra sidan vill jag inte vara en total galning för mina andra bandmedlemmar. Det är därför jag valt en mer personlig titel som alla i bandet kan känna sig väl till mods med.

Eftersom mina kunskaper i tyska är väldigt dåliga, så förblir mycket av texterna ett mysterium för mig (och jag gissar för många andra också). Berätta gärna lite om vad texterna handlar om och om det finns något tema eller ämne genom hela albumet?
Jürgen - För att kunna ge en så klar bild som möjligt om vad allt handlar om, så vill jag beskriva varje sång på "Mein Weg" med ett par ord, vad jag personligen känner för texterna, musiken, konceptet…:

"Aalmutter" - Detta var den första sång som blev skriven efter utgivningen av "Schatten aus der Alexander Welt". Den handlar egentligen om det mörka och djupa havet och att du kan lätt drunkna om du inte hittar vägen tillbaka till båtens trygghet. Konceptet är i princip om att begå självmord. Jag tycker väldigt mycket om atmosfären i låten då den påminner mig om Strapping Young Lad och Devin Townsend i allmänhet. Inte p.g.a. stilen utan för den rätt likartade ljudstrukturen som även har en rätt episk atmosfär med alla de olika gitarrerna, bas, keyboards o.s.v., spåren och kören. Något av en ljudvägg trots att inte varje instrument hörs så tydligt.

"Allegoria" - Denna låt handlar om verkligheten som inte har någon dörr och om skönheten hos en djurmoder som sträcker ut sitt kliande juver mot världen. För att bli suget, för att bli älskat. Det handlar även om saker som hårdnar i mjuka, skära magar och rädslan för döden. En fantastisk låt, jag tycker om de olika sinnesstämningarna och definitivt piano styckena som låter som ren isolation och sorg. Ett väldigt bra exempel på en Bethlehem-låt.

"Knochenkorn" - En mer modernaktig låt som kombinerar ren sjuklighet med experimentell sång som påminner mig om Mike Pattern & Fantomas. En av de sista låtar jag skrev för albumet, direkt in i din mun, genast en hit. Jag antar att jag måste skriva fler låtar som denna i framtiden. Låten handlar om maskar och lögner kamouflerade i sockriga frukostflingor.

"Frl. Deutsch" - Sorg, melankoli, depression, självmord, en väldigt djup låt, kommer inte att gilla opera sången, men hur som helst. Låten handlar om döende fåglar som ätit för mycket lakrits.

"Felbel Fittich" - Rätt trevlig låt, den påminner mig på något sätt om Metallica's "The Unforgiven" även om vår version har mer melankoliska undertoner. Jag skrev låten för flera år sedan då jag slutade med olika tunga droger och kände mig så ensam och isolerad. Det är vad låten i stort handlar om - det upplevda tomrummet efter att de flesta av dina favoritdroger är för evigt borta.

"Dr. Miezo" - Yeah, black metal blast material. Coolt. Jag tycker väldigt mycket om början på låten. Det var först en hård kamp inom bandet då ingen förutom Mr. Wolz var intresserad av låten. Jag tycker även om atmosfären under den riktigt långsamma delen som kommer direkt efter blast beaten. Den har en så gigantisk atmosfär och påminner mig på något sätt om känslan i låtar som "Black Hole Sun" av Soundgarden. Trots att jag tycker lika mycket om alla låtar, så har denna låt igen den speciella Bethlehem framtoningen från förr. Vi har även en version där Nihilist från Abazagorath (New Jeresy/USA) sjunger. Denna version kommer att användas för en 7" eller något liknande, vi är inte helt säkra ännu. Nihilist har en ultra extrem skrikande röst som passar perfekt till hela låten och låter den framtona som än mer ond, aggressiv och kraftfull. Var säkra på att ni kommer att höra den på någon annan utgivning någon dag. Jag gjorde även ett videoklipp för "Dr. Miezo" som kommer att vara med på en black metal DVD från New Jersey. Detta videoklipp är gjort i svartvitt och förutom Bethlehem så visas även många grymma saker från livet i allmänhet. Snart kommer det även att finnas en VCD gjord av oss själva där den videon finns inkluderad tillsammans med andra videoklipp. Den tyska versionen på "Dr. Miezo" handlar om skörden av bortkastade ungar, den "alltyska" antikrist badade i idiotiska intervjuer och radio talk shows, som finns här för att hjälpa hysteriska hemmafruar att vältra sig i deras egen plåga. Den amerikanska versionen handlar om följande:

I've descended into the depths of nihilism
After I transcended the highest level of spiritualism
I've perfected all forms of insanity
Only to conquor the plateau of invisibility
Darkness remains my only sight
Reflections of many desolate nights
Abhorrent sick perverse vile dreams
Awakened by an unheard form of scream
Diseased thoughts pour from my mind
A waste of scarred flesh denied
Witness my sanity deteriorate
To that of a sick wounded & rabid animal
Isolation Remains my only friend
On desolation I forever depend
Nothing to gain
Nothing remains
Alone with nothing
Alone I Remain
Nothing to gain
Nothing Remains
To starve a hunger for loneliness
A black hole of nothingness
A shadow reflected from the back of my mind
A stain the 11 walls of my room
A scar that led me to my tomb
The 11th hour, the milk has soured.........

Text av Nihilist 2004

"Elf Soffitten" - Rätt så basorienterad låt som i början, i mitten och i slutet är bestämd av olika baslicks och ett jazzigt trummande. Rätt experimentell och en av Eckhardt's senaste låtar för albumet. I studion experimenterade vi med sången, vilka åter igen var lite inspirerade av Mike Pattern. Förresten så är den djupa tonen i slutet taget från Silent Hill 1. Jag är ett stort fan av Silent Hill spelen och har använt olika SH-loopar till min egen musik. Låten handlar i princip om lust, att fly lusten genom att förvandla sig till en maskin utan känslor. Att bränna sig själv för att inte längre vandra den vänstra handens väg.

"Einsargen" - Den här låten rockar eftersom hela atmosfären är rätt energifull trots att mittendelarna är rätt doomiga och påminner mig på något sätt lite om äldre Paradise Lost. Detta p.g.a. de coola melodi gitarrerna. Strålande material. Låten handlar om döden, lönnmord, knivar, övervåld och misshandel, angripare, men med ett mer personligt sätt att stympa sig själv.

"Im Sog" - Jag är ledsen att saga det, men detta är endast "promo" titeln för låten. Albumtiteln kommer att vara "Holo-Baal". Denna låt var inte först planerad för albumet. Då vi spelade in bas och trummor tillsammans med Steve Wolz, så jammade båda runt lite och spelade denna aldrig utgivna, men gamla Bethlehem-låt och kom till beslutet att inkludera låten på albumet. Med 2 minuter och 10 sekunder så är det den kortaste låten på albumet, men personligen tyckte jag mest om den efter första genomlyssningen av hela albumet efter att mixningen var klar. Den är också rätt energifull har den speciella kick ass atmosfären som man ibland kan finna i amerikanska eller brittiska hardcore punk band från äldre generationer. Okej, mittenstycket är helt galet och konstigt, men hur som hest. Jag tycker även väldigt mycket om den grova power metal sången, först lät de fel för den låten, men efter en tids lyssnande så passade de perfekt. En blandning av totalt olika stilar i en endast två minuters låt. Wow, jag antar att det inte kunde ha blivit gjort bättre. Inget mer än en sessionslåt, men en bra sådan. Den handlar om döda rälsar, rullad tobak, diadem, klotter, små händer och en räv som har stulit en gås.

"Maschinensatan" - Detta var min sista låt för albumet och skrevs ett par dagar innan vi gick in i studion. Helt ärligt så älskar jag mest början av låten, eftersom känslorna i dess gitarr- och basmelodier får mig att rysa. Låten har allt, sorgsna, melankoliska och deppiga gitarrmelodier, ren tomhet framfört av jazzig bas, trummor och ren gitarr i kombination med atmosfärisk piano och en viskande röst. rena heavy metal riff och några bluesigt distade gitarrer i slutet som påminner om Rudolf Schenker, Uli Roth eller äldre Scorpions. Jag tillsatte även lite av mina egna elektroniska soundscapes som jag en gång programmerat på min dator. Det är en cool blandning av Eraserhead ljudfiler i kombination med ljudfiler från det industriella området jag lever i, lite Silent Hill material, några Apocalypse Now ljudfiler, lite allt möjligt. Allt kombinerat till min egen soundscape som så ofta påminner mig om de ljud jag en gång upplevde i Alexander Welt. Jävlar jag älskar ondskefullt låtande maskiner. Detta för mig tillbaka till verkligheten. Denna låt är en rätt personlig låt, textmässigt, så det är bäst att jag inte förklarar den med ett par ord, då det krävs mer än ord för att förklara mina känslor för låtens texter. Om jag börjar tänka på texterna så kommer det mesta av det frånstötande i det förflutna tillbaka då jag så många gånger fann mig begraven i Alexander Welt.

Frank Sinatra's "My Way" som ett "gömt" spår… - Denna version regerar. Vår förra sångare sjöng alltid låtar av t.ex. Robbie Williams eller Frank Sinatra för att värma upp rösten innan sånginspelningarna började. En gång gjorde han en "My Way" version och jag tyckte att det skulle vara en rätt cool idé att använda för ett "gömt spår", som inte längre är någon nu. Så vi spelade in musiken och han lade till sin sång. Vi ville inte ha en metalversion av låten eftersom det låter bäst som original och trots att folk först var emot detta, så blev alla rätt nöjda med resultatet i slutändan. Det passar på något sätt hela albumets atmosfär och ger i grund och botten en beskrivning av syftet bakom "Mein Weg".

Vem producerade albumet och i vilken studio? Är du nöjd med produktionen eller finns det ännu något som du skulle ha velat göra bättre eller på ett annat sätt? Berätta gärna lite om inspelningssessionerna.
Jürgen - Jag är producenten på "Mein Weg" albumet, likaså producent på "Schatten Aus Der Alexander Welt" och "Profane Fetmilch Lenzt Elf Krank". Jag är rätt nöjd med min egentliga produktion, men som alltid så kunde man göra vissa saker bättre nästa gång. Stort sett vill jag spendera mer tid med att komprimera alla baslinjerna, blablabla… Detta är endast studiosnack som jag gissar att inte kommer att intressera läsaren speciellt mycket. Vill inte tråka ut och döda läsaren med denna skit. Det mesta av de tio låtar & texter skrevs i stort sett några veckor innan den första inspelningssessionen började i december 2003. Jag antar att vi behöver något som t.ex. press för att börja bli mer kreativa. Genom alla dessa år av tränande har vi haft mängder med låtidéer, men slängde bort de flesta av dem. Bethlehem arbetar bäst under press och borde inte få för mycket tid för själva låtskrivningsprocessen. Som jag sade så började inspelningarna i december 2003 då alla gitarrer, trummor, bas och lite av mina elektroniska arbeten blev gjorda. I maj 2004 lade vi till keyboards och piano delarna och slutligen sången, då vår sångare inte kom till sångsessionen i december. Han sade att det berodde på någon idiotisk "sjukdom", men vi tror att det var för att han inte hade förberett sig inför det. Hur som helst, efter att inspelningarna var klara i maj, så började jag med mixningen och masteringen som blev klar i mitten av maj på endast fem dagar. Nästa gång borde jag ta mig lite mer tid för detta, då fem dagar mixande och masterande inte är tillräckligt för ett så komplext album som "Mein Weg".

Ni har även nyligen släppt en 2 CD box med titeln "Dictius Te Necare", som innehåller en samling av äldre låtar. Varför valde ni att släppa detta album vid denna tidpunkt och hur svårt tyckte du att det var att välja ut vilka låtar ni skulle ta med?
Jürgen - Haha. Utgivningsdatumet var inte vårt beslut. Det hade aldrig varit det. Det var det jävla tryckeriföretaget från USA som behövde nästan ett år att trycka upp den förbannade boxen. Och helvete, de gjorde det dessutom fel. Hela playlistan är åt helvete och vissa låtar kommer inte att vara med på någon av de två CD-skivorna. Förutom det så kommer du att massor av bonusmaterial som jag har valt ut från min enorma personliga Bethlehem-samling, som innehåller repetitioner, livelåtar, videoklipp, remixar, första versioner och lite annat smått och gott. För "Dictius Te Necare" har jag använt mig lite av detta material, trots att det för fans ska vara en bäst av.

Sedan utgivningen av "Suicide Radio" har ni varit tillbaka på Red Stream efter att ha släppt en Mcd och en fullängdare på Prophecy Productions. Hur känns det att vara tillbaka och jag gissar att ni är nöjda med samarbetet med Red Stream då ni valt att skriva kontrakt med dem igen? För hur många album är kontraktet?
Jürgen - Kontraktet är för ytterligare två album. Jag tycker att Red Stream är det mest ärliga underground skivbolaget i hela världen. Vi har aldrig blivit besvikna på deras arbete och de är alltid rätt så schysta mot oss. Därför är jag säker på att det kommer att bli fler än de två albumen i framtiden.

Jag har upptäckt i några musikforum att rykten har börjat spridas att "Mein Weg" skulle vara ert sista album, att albumet skulle vara ett sätt att säga "detta är vad vi har gjort under åren, tack och god natt". Någon kommentar till detta?
Jürgen - Detta är fullständigt skitsnack och jag vet var ryktet föddes. Någon US-amerikansk skribent framlade följande i sin recension av "Mein Weg":

"The only thing that sucks about "Mein Weg" is that it seems like it could or should be Bethlehem's last album. It is an amalgamation of all of the musical territory this band have trekked over their illustrious career to this point. It combines both the dark and depressive doom metal of their early days with the darkwave and gothic feelings of their newer material. The screams are back, which were sorely missed over the past few albums. They're intermingled with clean vocals, but at least they're present... and they sound just as twisted as ever. They bend and contort as the music does, slithering like a snake through every twist and turn of the album."

Då du blickar tillbaka på ert första år som band, vad tycker du att har ändrat mest rörande din attityd musik i allmänget och sättet du vill uttrycka dig själv?
Jürgen - Nästan allt har förändrats och i grund och botten ingenting. Jag är givetvis inte längre den person jag var riktigt i början, vare sig det kommer till kläderna jag bär, musiken jag lyssnar till eller de saker som finns i mitt huvud. Å andra sidan är jag fortfarande den metal fanatiker som jag var åratal sedan trots att jag är långt ifrån de begränsade musikaliska benägenheterna jag hade förr. Idag lyssnar jag på allt som intresserar mig och var säkra på att detta är nästan allt. Mitt sätt att uttrycka mig själv har också förändrats lite, men trots att jag inte längre bär ammunitionsbälten, läderjackor och spända jeans längre, så bär jag ännu exklusivt svarta kläder liksom alltid förr. Jag tycker fortfarande väldigt mycket om kvinnor haha och spelar fortfarande i ett metalband. Jag är samma underliga figur som jag var förr, men mitt sinne har förändrats mycket. Jag har slutat med droger, borta från klichéer, borta från "metal only", borta från alla dessa tråkiga normer och regler. Idag är jag en fri man som inte längre följer några idiotiska traditioner eller regler, utan det är bättre att göra sina egna beslut i en värld som ännu verkar vara dödsdömd. Men det är bara ännu en kliché…

Vad tycker du är ditt bästa/sämsta minne eller erfarenhet från din musikaliska karriär? Har du än några specifika mål att uppnå?
Jürgen - Bästa var den första Bethlehem intervjun med ett fanzine från Turkiet. Det var så otroligt att folk där borta visade så mycket intresse för vår musik som vid det tillfället inte var speciellt populärt i Tyskland då det var helt annorlunda än någonting tidigare. Värst var de tyska intervjuarna. Mitt mål är att skapa fler unika Bethlehem-album, hitta en ny sångare till bandet, men jag kommer troligtvis att använda min egen röst till detta i framtiden, förbli nöjd med mig själv. Nästa månad, i december, kommer vi att börja spela in nästa fullängdare, som borde vara inspelad i mitten av 2005.

Jag läste att du och er före detta bandmedlem Marco Kehren har börjat arbeta med något nytt elektroniskt projekt, vilket låter riktigt intressant. Har projektet ännu något namn och kan du presentera det lite närmare? Har du någon aning om när något material kommer att bli släppt?
Jürgen - Detta projekt heter Stahlmantel (= Full Metal Jacket), men jag är inte än säker på om jag kommer att fortsätta med Marco Kehren och RT (ex-Bethlehem keyboardist) eller om jag kommer att ta hand om det hela själv. Detta p.g.a. att Marco inte har kommit till repetitionerna under ett par månaders tid nu och jag är inte så säker på om han ännu är intresserad av att vara med i ett sådant projekt tillsammans med mig och RT. Jag gör i princip all låtprogrammering själv, förutom de spår som gjorts av RT. Förutom lite gitarrspelande så har inte Marco fört in så mycket idéer och element fram tills nu, så vi får se hur det hela utvecklar sig. Stahlmantel står för extremt kallt, men atmosfärisk musik som inte kan jämföras med andra stilar eftersom det kombinerar många olika stilar till något väldigt konstigt och besynnerligt. Jag använder mig av maskinljud från det industriella område jag bor i, delar av skräckfilmsljud, delar av playstation-spel som t.ex. Silent Hill, delar av III riket-tal, vanliga dance och house element, normala techno & hardstyle trumbeats, gitarr metalriff, konstiga röstloops som jag gjort själv och så vidare. Tyvärr finner jag inte någon tid för detta just nu p.g.a. alla dessa intervjuer jag måste göra, men efter att marknadsföringen är över så kommer jag att börja koncentrera mig mera på detta och givetvis försöka hitta rätt skivbolag för detta.

Vad är era planer för framtiden rörande Bethlehem? Några kommande spelningar och när kan vi vänta oss något nytt material?
Jürgen - Som jag nämnde tidigare så kommer vi att börja arbeta med nästa fullängdare nästa månad. Nja, det finns inga planer för några livespelningar för tillfället. Men det finns planer på att spela ett par konserter inom snar framtid.

Och slutligen, en klassisk fråga. Varför korsade kycklingen vägen?
Jürgen - För att korsa vägen.

Tack för intervjun. De sista orden är dina.
Jürgen - Inget mer att säga än att tacka för väldigt hjärtligt för denna långa och intressanta intervju. Och givetvis hälsningar till alla människor där, tack för ert angenäma stöd och hjälp under åren. Håll ställningarna.

Intervju av Janne

Startpage:
Interviews: