One more case to show how true Spinal Tap actually is

--

Det finländska hardcore/metal bandet Ikuinen Vaiva har haft en rätt skumpig färd sedan grundandet och det gick till och med såpass långt att bandet för en tid låg på hyllan. Nu är de dock tillbaka med sin debut “Kuolleista” och sångaren, gitarristen och basisten Mikko Nissinen och trummisen Arto Tolonen bjuder här på en närmare inblick i bandets historia och det nya albumets tillkomst.

Hej Mikko och Arto! Ert debutalbum “Kuolleista” har varit släppt redan under ett par månader, så jag antar att ni har börjat få en relativt god bild över hur det mottagits av fans och media, eller hur? Vad är dina tankar kring denna utgivning och hur mycket viktigare tyckter du att en debut är när det kommer till att locka till sig en ny publik?
Mikko – Faktum är att vi inte hade några stora förväntningar rörande vårt nya albums framgång. Vi gjorde helt enkelt albumet och tänkte inte speciellt mycket på just det. Vi försökte bara vara sanna och kritiska mot oss själva och vår musik, vi litade på vårt material och kom i själva verket fram till att det var det enda sättet vi kunde få allt att fungera. Jag tror vi har varit ett litet udda fall i den finländska musikscenen. I ärlighetens namn så är Finland rätt ensidigt och konservativt land när det kommer till de musikaliska strömningarna och stilarna. I mitt tycke har de flesta finländska band inom mainstreamen ett lamt och ihåligt sound. Detta gäller också när vi diskuterar rock eller punk, vilket vi varit rejält ledsna på under en lång tid. Trots att vi har fått ett par bra recensioner inom den finländska musikpressen så har den lokala pressen haft mer eller mindre svårt att hantera vårt mångsidiga musikaliska uttryck och sound. Det är mer än viktigt att fräscha upp en näst intill död rock scen. Det är därför vi är här nu.

Ert sound består både av punk/hardcore och metal element, trots att ert sound har väldigt få likheter med den traditionella metalcore-stilen. Vad är det enligt dig i ert sound som skiljer sig så tydligt från metalcorens sound? Är det bara för att ni använder er av traditionella heavy metal element istället för death metal när ni skapar denna fusion eller finns det några huvudingredienser som du känner att jag missat?
Mikko – Vi har vuxit upp med old school metal, punk, sludge-core, hardcore, alternativ rock, pop, Black Sabbath och Motörhead ;). Vi försöker göra musik som vi själva tycket om att lyssna på och vi är medvetna om det behövs många olika element för att det ska fungera. Dessa är bara naturliga källor till vår musik. Jag tror det har alltid varit får grej att använda melodier, fart och tyngd i balans med varandra. Vi finner att metalcore är mest bara oljud och vi föredrar mer mångsidig musik. Man kan påstå att vi nu är ett fullvuxet HC-band och jag erkänner, det finns lite sanning i det ;D.

På albumet lägger man märke till två något olika inriktningar på soundet, där den ena är mycket snabbare pang-på punkig medan den andra är en mörkare och långsammare version på soundet. Hur kom det sig att båda dessa inriktningar på blev använda albumet och var det ett medvetet beslut? Skiljer sig låtskrivningsprocessen på något märkbart sätt beroende på vilket sound låtarna får?
Arto – Jag tror att de snabbare låtarna på albumet föddes betydligt snabbare än de långsammare, de är ett sätt för oss att lätta på trycket ibland.
Vi tycker om att lyssna på olika musikstilar och det är huvudorsaken till varför vi inte låter konstant lika. Vi får influenser från artister inom ett flertal musikstilar och vi vill inte fortsätta att göra samma sak från album till album. Åtminstone jag kan inte se mig göra endast metal, punk eller vad som helst. Det är verkligen tråkigt att bara vara en “speed-metal man” i fyrtio år :).

Mikko – Varje gång vi påbörjar en ny låt så sätter låten själv upp reglerna kring vilka element som passar. Vi är inte bra på att räkna ut eller medvetet välja den musikaliska inriktningen rörande en enskild låt innan låten har etablerat sin form och natur. Vi gör helt enkelt så gott vi kan i att lita på våra stilomdömen och förbättra låtens originalidé och dess vibbarna tills det att vi har slutproduktern klar.

Albumet är om jag förstått allt korrekt, en sammarbetsutgivning mellan Longkillah och SRAMU, två namn som jag antar att endast ett par personer utanför Finland har hört om. Skulle du kunna presentera dessa bolag lite närmare och hur det kom att ni släppte ert album genom dessa?
Mikko – Longkillah är mitt egna indie bolag. Ursprungligen var det också mitt hårdrocksband, men det bandet är för tillfället på en lång paus. SRAMU är ett Underground Heavy Rock Union i vår ursprungliga hemstad Sotkamo i mellersta Finland. Det var också ett naturligt val för oss när vi valde dessa kanaler för utgivningen. Vi har lyckats få till stånd ett distributionsavtal med skivbolaget Firebox Records, som har varit till stor hjälp för oss i och med att de tillhandahåller vårt material. (Tack till Rami!) Efter att inspelningarna var klara så kände vi inte för att trycka på något skivbolag med vårt material. Med denna lösning ger vi en stor hyllning till strålande och envisa nordfinska som Radiopuhelimet och Terveet Kädet som har börjat deras karriär genom att själv släppa deras unika musik genom egna skivbolag.

Jag läste i biografin som följde med min kopia av “Kuolleista” att bandet i själva verket splittrades år 2002 efter utgivningen av er Mcd “Iltapukuheimo”, men återskapade tre år senare. Vad var det egentliga orsaken till denna splittring och varför valde ni att dra igång igen år 2005?
Arto – Den största orsaken till splittringen var att under de första åren så var det främst Mikko som ensam bar bandet på sina axlar. Under den perioden kunde vi inte hitta några hyfsade musiker med god attityd eller tillräckliga färdighet i instrumenten för att ansluta sig till bandet. Problemen låg oftast i lathet eller dålig attityd; några av (nu ex-) medlemmarna kände inte för att komma på rep eftersom det var intressantare att spendera dagen på en solig strand eller hade andra löjliga orsaker till varför de inte kunde göra sitt för bandet. Några av medlemmarna slutade för att att deras färdigheter i instrumenten var bristfälliga i jämförelse med resten av bandet. Allt eftersom tiden gick så blev det allt mer frustrerande och jag måste säga att jag var mer än ledsen med dessa konstanta problem med bandets line up. I slutändan gjorde vi det dummaste man kan göra, nämligen att vi inte talade om dessa problem. Det ledde till att vi blev främlingar inför varandra och det enda naturliga var då att splittra bandet.
Jag var väldigt deprimerad över detta och förlusten av bandet, men även vänskapen som bröts. Så jag spelade inte alls trummor under åren 2002-2005 och även om jag försökte nu och då så kändes det skit. Sedan sakta men säkert så började vi hänga med varandra igen och jag började åter igen spela trummor. Jag skapade också några riff och tänkte att “dessa är definitivt Ikuinen Vaiva låtar”. Jag visste hela den tid vi var splittrade att jag inte skulle spela i andra band än Ikuinen Vaiva, så jag var mer än nöjd rörande återföreningen.

Mikko – Ja, ytterligare ett fall som visar hur sann Spinal Tap verkligen är... Tja, då var detta allt annat än roligt. Men nu har vi lagt denna skit bakom oss och vi är också klokare. Åt helvete med wannabe's! Vaiva lever! Under de tidiga åren hade vi under inspelningssessionerna stora problem i studion med att få våra andra gitarrister att göra ett bra jobb. Och på “Kuollesita” albumet beslöt jag mig för att inte ta med någon annan som ändå bara skulle göra fel och slösa på vår studiotid. Det var mycket lättare och mer avslappnat att spela allt utom trummorna själv, trots att det krävdes mer av oss då. Det var mentalt lättare. Och resultatet var bättre än någonsin.

Arto – Jag måste också ge ett stort tack till Petri Korhonen som har gjort ett otroligt bra grafiskt arbete med Ikuinen Vaiva's hemsidor, skivomslag och skjortor. Alla borde definitivt kolla in Petes arbete. Det uppmärksammas sällan, men Pete gör ett väldigt viktigt arbete för vårt band. Speciellt i dagsläget då Internet har tar upp en stor del av tårtan! Jag tror det är väldigt stor grej för lyssnaren när han eller hon ser en utmärkt websida, speciellt när det finns tusentals av dom. Så bra websidor = folk besöker dom!

Har soundet förändrats nämnvärt sedan “Iltapukuheimo” eller spelar ni fortfarande i stort sett den samma hardcore/metal blandningen ni gjorde då?
Arto – Jag tycker låtarna har mer sting i sig nu, likaså låttexterna. Jag tycker att Mikko har blivit en mycket bättre textskrivare, speciellt om man tar vår första demo och jämför den med det nya materialet. Om jag utvärderade det på en skala från fyra till tio så skulle Mikkos texter på “Kootut Selitykset” vara fem-sex, på “Iltapukuheimo” mellan sju och åtta och nu skulle de vara mellan nio och tio... hahah.

Mikko – Med tiden så förbättras vi. Främst genom att tillföra lite kryddor till vår musik. Och som Lemmy en gång sade: “När du blir äldre blir du långsammare, jag ber om ursäkt”.

Vad tycker du är de största utmaningarna ni möts av som ett nytt och ännu relativt okänd band och har ni några tips till oerfarna band som följer samma spår som ni? Hur stor fanbas har ni egentligen för tillfället, är den främst i Finland eller börjar ni också få fans utomlands?
Arto – Vi har några sanna fans, men vi kan ännu inte säg att vi är speciellt populära. Vi har fans runt om i världen och det är i stort sett tack vare marknadsföringen på Internet. Idag är det lättare att sprida ut ens musik genom Myspace och liknande sidor. Jag vet faktiskt inte hur stor vår fanbas är, men jag tycker att det idag finns ett behov för ett band som oss.
Jag hoppas också att vi i framtiden inte fastnar i att börja upprepa oss själva. Så jag hoppas att vi fortsätter ta ut element från olika musikstilar och att vare sig vi eller ni blir trötta på vårt material. Vi gör vårt bästa i att utveckla vår musik med tiden.
Till nya band skulle jag vilja säga att man ska gå sin egen väg och gå på sin magkänsla! Var sanna mot er själva och bry er inte om folk som försöker trycka ner er. Det finns alltid avundsjuka människor runtomkring er och folk som försöker säga vad det är man borde göra eller att man suger o.s.v. Så jag gillar Sex Pistols: Never Mind The Bollocks!

Mikko – Jag känner till att de i Ryssland har distribuerat piratkopior på vår musik. Så det finns nog med bränsle för en eldkastare där!;)

Skulle ni kunna berätta lite mer om er själva? Hur ser ert liv utanför musiken ut och hur kom ni ursprungligen in i musiken till den grad att ni ville starta ett eget band?
Arto – Jag kom in i musiken genom min barndomsvän Jukka Suutari. Tillsammans med honom lyssnade vi i hemlighet på hans storebrors skivor. Det är i stort sett hur hela började. Vi tänkte att det skulle vara “coolt” att vara en rockare! Och i all ärlighet så är det fortfarande det!
På åttonde klass i grundskolan köpte jag mitt första trumset och började spela. Samma år träffade jag Mikko och ett par andra killar, men då hade vi ännu inget äkta band. Jag tror det var 1999 när vi hade genomfört militärtjänst som vi fick igång Ikuinen Vaiva.
Utanför musiken? Mitt liv är rätt normalt utanför musiken... ibland till och med tråkigt, men vems är inte det? På min fritid tränar jag tyngdlyftning och resten av tiden spenderar jag med mina vänner och flickvän, så inget speciellt för skvallerpressen, hah. I stort sett försöker jag bara njuta av livet, även om det ibland starkar mig rätt hårt i magen.

Mikko – Bägge två arbetar med ungdomar. Vi är utbildade samhällspedagoger och arbetar också med det.
Vad är era planer för framtiden rörande Ikuinen Vaiva? Några kommande spelningar och när kan vi vänta oss att något nytt material ska släppas?
Arto – Ett steg i taget, vi får se. Det största hindret just nu är att vi bor i olika delar av Finland och att det därför är svårt att arrangera spelningar eller rep som ett helt band. Trots detta så hoppas jag att vi inom snar framtid kan överkomma detta hinder genom att flytta närmare varandra. Nytt material har redan börjat växa fram. Det flyter ut rätt naturligt eller så känns det åtminstone nu. Jag tror att det bästa materialet ligger ännu och väntar på oss, så ni kommer definitivt att höra om oss igen, jag lovar.

Och slutligen, en klassisk fråga. Varför korsade kycklingen vägen?
Arto – Kycklingen var på fel spår i sitt liv och upptäckte att det rätta spåret låg på andra sidan vägen... och alla vet att det är rätt när det känns bra!

Mikko – Hon gjorde en uppgörelse med djävulen, sålde sin själ och fick en gitarr för den ...vid vägkorsningen ;D

Tack Arto och Mikko för att ni tog er tiden att besvara denna intevju. De avslutande orden är era.
Arto & Mikko – Snälla, kolla in oss och vårt debutalbum – Ikuinen Vaiva: “Kuolleista”.
Hoppas vi ses snart, ta han om er!
\,,/ Arto & Mikko \,,/
www.ikuinenvaiva.com
www.myspace.com/ikuinenvaiva

Intervju av Janne

English version

One more case to show how true Spinal Tap actually is

--

The Finnish hardcore/metal band Ikuinen Vaiva has had a rahter bumby ride since the foundation and it even went as far as the band being on hold for some time. However, now they are back with their debut album “Kuolleista” and the vocalist, guitarist and bassist Mikko Nissinen and the drummer Arto Tolonen gives us here an insight into the band’s history and the creation of the new album.

Hi Mikko and Arto! Your debut album "Kuolleista" has been released for a couple of months now, so I guess you have started to get a fairly good picture of how it has been received by fans and media, right? What are your own thoughts about the release and how much important do you think a debut album is in regards to attracting new audiences?
Mikko – In fact, we didn`t have any great expectations considering our success on our new album. We just did it and didn`t really put that much thought about that either. We just tried to be true and critical towards ourselves and our music, trusted in our material, and actually we find out that it is the only way to make it work. I think we`ve been a bit odd case in Finnish music scene. To be honest, Finland is pretty one sided and conservative country in what comes to musical streams and styles. In my own opinion, greater amount of Finnish bands in the main stream sound lame and hollow to me. Even when we discuss about rock or punk, and we`ve been dead-bored with the fact for a long time. Even tough we`ve got a couple of good reviews on Finnish music press the local media has had more or less difficulties to handle our multiple musical expression and sound. It is more than important to refresh nearly dead rock scene. That`s why we`re here now.

Your sound consist of both punk/hardcore and metal elements, yet your sound has very few similarities with traditional metalcore. What do you think it’s that makes your sound differ so clearly from the metalcore sound? Is it just because you use traditional heavy metal elements instead of death metal when making the fusion or are there some key elements you feel I’ve missed?
Mikko – We`ve grown up with old school metal, punk, sludge-core, hard core, alternative rock, pop, Black Sabbath and Motörhead ;). We try to do music we feel like listening to ourselves and we are aware of using different elements in making it work. These are just natural sources for our music. I think it`s always been our thing to use melodies, speed and heaviness in balance with each other. We find Metalcore mostly noise, we prefer more multiple music. Some may say we`re now a grown up HC-band, but there`s a truth in that, I admit. ;D.

On the album one can notice two slightly different approaches in the sound, where one is a much faster straight in your face punk-ish while the other is a darker and slower form of the sound. How did you end up with having both of these approaches on the album and was it a concious decision? Does the writing process differ in any way regarding of which sound a song is getting?
Arto – I think that the faster songs on our album were born much faster than the slower ones, they are a kind of steam or fury that we need to get out sometimes.
We like to listen to different styles of music and that`s the main reason why we basically don`t sound the same all the time. We get influences from artists from several music styles and we don`t want to keep doing the same thing continuously from album to another. At least I cannot imagine myself doing only metal, punk, or what ever. It is truly boring to just be a “speed-metal man” for forty years on :).
I don`t think that there are any of calculated decisions on our album, because all the material was born quite naturally. There was only one song we wrote at Kuolleista-sessions that ended up to be left out of the record... so, that was probably the only conscious decision:D.

Mikko – Every time we start putting up a new song, the song itself sets the rules what elements will fit in it. We are not good in calculating or choosing consciously the direct style of a individual song beforehand the song has improved it`s shape, form and nature. We just do our best in trusting in our senses of style to improve the original idea and vibe of the song to the result.

The album is, if I've understood everything correctly, a co-release between Longkillah and SRAMU, two names that I guess only a few outside of Finland have heard about. Could you please present these companies a bit more and how did you end up releasing your album through them?
Mikko – Longkillah is my own indie-label company. Originally it is also my hard rock band, but the band`s on a long pause now. SRAMU is an Underground Heavy Rock Union of our original home town, Sotkamo in Mid-Finland. It was also a natural choise for us when we choose these channels of the release. We managed to make a distribution deal for our album with Firebox-record company, which has been a brilliant help for us in providing our material. (Thanks to Rami!) After the recordings were finished we did`t feel like pushing our music to any labels generally. By this move, we give here a big hail to great and stubborn North-Finnish bands such as Radiopuhelimet and Terveet Kädet which have started their careers by releasing their unique music through their own labels.

I read in the biography that was included with my copy of "Kuolleista" that the band actually broke up in 2002 after the release of your Mcd "Iltapukuheimo", but reformed three years later. What was the actual cause for this break up and why did you decide to pick things up again in 2005?
Arto – The biggest reason for the break up was that in the first years Mikko was mostly carrying the effort of the band by himself. Those days we couldn`t find any decent players with good attitude or playing skills to join I.V. I mean mostly the issue was laziness and lousy attitude: some of the (now ex-) members didn`t feel like coming to rehearsals because it was more interesting to spend the day on a sunny beach or had other ridiculous reasons not to be able to put their own effort for the band. Some of the members quit because lack of playing skills compared to rest of the group. Then by time, it became frustrating, and I must say that I was more than bored with these constant problems with the band line-up. In the end we came along with the stupidest possible thing: we didn`t talk about those problems. In the end we became strangers to each other and the natural thing was to quit the band.
I was very depressed about these things, because of the band off course but also the friendship that were broken. So I didn`t play drums 2002-2005 at all, sometimes I tried but it felt like shit. Then little by little we ended up together and I started drumming again. I also created few riffs, and I thought that “these are definitely Ikuinen Vaiva's songs”. I knew all the time that we were separated that I’m not going to play anywhere else but in Ikuinen Vaiva, so I was more than happy for the “reunion”.

Mikko – Yes, one more case to show how true Spinal Tap actually is... Well, those days it didn`t make me laugh. But now we`re done with the shit and we are more wise. F**k the wannabe´ s..! Vaiva is alive! In the early days recording sessions there were some major problems in the studio to get the second guitarists have their job well done. And with Kuolleista-album I decided not to take anyone to come fuck up and waste our studio time: It was much more easier and relaxed to play everything but drums by myself, even if it took more effort from us. Mentally it was easier. And the result became better than ever.

Arto – I must also give hail to Petri Korhonen who has made unbelievably great artwork on Ikuinen Vaiva- websites, album sleeves and shirts. Everybody should definitely check out Pete`s work. It`s not noticed often, but Pete does very important job for our band. Especially nowadays when internet is having a big slice of the whole pizza! I think it`s big deal to the listener when he or she sees great web-sites, especially when there`s thousands of them. So good web-sites = people stop by!

Has the sound changed a lot since "Iltapukuheimo" or do you still play pretty much the same hardcore/metal fusion that you did back then?
Arto – I think that the songs have more edge on them now, also the lyrics. I think that Mikko has improved very much as a lyric writer, especially if you take the first demo and compare it to this new stuff. If I did a review, at scale from four to ten, on “Kootut Selitykset” Mikko`s lyrics were 5-6, in “Iltapukuheimo” they were about seven to eight and now they are about nine to ten... hahah.

Mikko – By time we improve. Mainly by putting some spices into our music. And as Lemmy once said: “As you get older, you get slower, I apologise.”

What do you think are the biggest challenges you face as a new and still rather unknown band and have you got any tips for unexperienced bands that are heading for the same direction as yourselves? How large fanbase do you actually got at this time, is it mostly in Finland or are you starting to get fans from abroad too?
Arto – We have some true fans but still we cannot say we`re that popular. We got fans all over the world and that`s basically because of the internet-promotion. Nowadays it`s easier to spread music around through Myspace and other similar pages. I don`t actually know how large our fan base is, but I think that today there`s a need for a band like us.
I hope that also in the future we don`t get stuck in repeating ourselves all over. So I hope we’ll continue taking elements from different styles of music, and that neither us or you don’t get bored with our own material. We do our best in progressing our music by time.
For new bands I’d like to say that go your own way and do what you feel right in your back bone! Be true to yourself and don`t mind the people who are trying to put you down. There are always jealous people around you and people who are trying to tell you what you should do, or that you suck etc. So like the Sex Pistols: Never Mind The Bollocks!

Mikko – I know that in Russia they have distributed Pirate copies of our music. There is a serious food for a flame thrower in there!;)

Could you please tell me a bit more about yourselves? What does your life outside the music look like and how did you in the first place get into music to the degree that you wanted to form a band?
Arto – How I got in to music was my friend from childhood Jukka Suutari. With him we secretly listened his elder brother`s records. That`s basically how it all started. We thought that it would be “cool” to be a rocker! And it still is, to be honest!
When I heard metal for the first time, I was immediately impressed by drums in somehow and I knew that some day I`m going to play drums myself!
On the 8th grade of elementary school I bought my first drum set, and started to play. On the same year I met Mikko and few other guys but we didn`t have a real band back then. I believe it was 1999 when we completed the military service and got Ikuinen Vaiva started.
Outside of the music? My life is pretty normal outside of the music...sometimes even boring, but whose isn`t? In my free time I do some exercises with weights and rest of the time I spend with my friends and girlfriend, so nothing special to tell to the gossip magazines, hah. Basically I’m just trying to enjoy life, even though it sometimes kicks me in the ass pretty hardly.

Mikko – Both of us do youth work. We are community pedagogists what comes to our occupations and day jobs.

What are your plans for the future regarding Ikuinen Vaiva? Any upcoming gigs and when can we expect some new material to be released?
Arto – One step at the time, we`ll see. The obstacle is that at the moment we live in different corners of Finland and for that the gigs or rehearsing as a group are not easy to arrange. Neverthless I hope that in near future we can possibly overcome this problem by moving closer to each other. Brand new material has already started to born. That flows out pretty naturally or so it seems now. I think that we have the best possible material still to come, so you will hear about us again, I promise.

And finally, a classic question. Why did the chicken cross the road?
Arto – The chicken was going the wrong way in her life, and she noticed that the right way was in the other side of the road... and everybody knows that it`s right when it feels allright!

Mikko – She made the deal with the devil, sold her soul and got guitar for it ..at the cross roads ;D

Thank you Arto and Mikko for taking the time to answer the interview. The final words are yours.
Arto & Mikko – Please, check us and our debut album out- Ikuinen Vaiva: Kuolleista
Hope to see you soon, Stay Safe, folks!
\,,/ Arto & Mikko \,,/
www.ikuinenvaiva.com
www.myspace.com/ikuinenvaiva

Interview by Janne