For english version, click the flag
It’s such a high when people get into what you’re doing
--
Från Australien kommer det ännu relativt okända, men lovande bandet Forlorn Suffering som släpptes sin senaste Mcd “Black Incisions” för drygt ett år sedan. Med ett övertygande sound som blandar death/black metal med starka doom influenser så gjorde bandet ett tillräckligt starkt intryck på mig för att jag blev intresserad av en intervju, som sångaren och basisten Steve Kwok var villig att besvara.
Hej Steve! Rätt lång tid har nu gått sedan ni släppte er Mcd “Black Incisions”, så vad är era känslor och tankar rörande släppet nu när ni blickar tillbaka på det? Hur har de generella reaktionerna varit från fans och media?
Steve – Vi är ännu väldigt nöjda med slutresultatet. Varje gång vi gör inspelningar lär vi oss nya saker om processen och denna gång var inget undantag. Det finns mer vi skulle ha velat göra, men budget och tid begränsade vad vi kunde göra. Skulle vi ha haft mer tid skulle vi ha lagt på fler lager i musiken, vilket skulle ha starkare framhävt många av de nyanser som finns i musiken. När vi spelar in nästa gång kommer vi att ta de erfarenheter från denna Mcd för att förbättra det vi gjorde med “Black Incisions”. De generella reaktionerna har varit rätt positiva och förhoppningsvis kommer detta att vara en språngbräda till större ting.
Er musik är en cool blandning av death/black metal med en rätt stark doom metal känsla, men hur kom det sig att ni började blanda alla dessa stilar? Har ert sound ändrats sedan bandets tidiga dagar eller är detta ett sound ni i stort sett alltid haft?
Steve – Soundet har förändrats sedan grundandet och jag tycker att detta bara har varit den naturliga utvecklingen. I början (Dave och jag) var vi bara ungar som försökte få ihop något som påminde om låtar, så vi använde oss av rätt enkla recept för låtskrivningsprocessen (d.v.s. Vers-refräng-vers). När vår förståelse för musik ökade så kunde vi även börja förflytta oss från “traditionella” låtstrukturer och utveckla våra låtar på vårt eget sätt. Vi har aldrig suttit ner och försökt skriva för en specifik stil eller kopiera specifika saker andra band har gjort. Vi skriver och arrangerar musik på ett sätt som är tillfredsställande för oss.
Bland de musikaliska influenser ni nämner på er hemsida så finns The Cure med som en av de fem stora, vilket inte är ett band som man direkt skulle börja tänka på då man hör er musik. På vilket sätt tycker du deras musik har haft en inverkan på ert eget sound? Vilket album/låt av The Cure är bandets favorit?
Steve – Många av våra influenser lämnar inga direkta spår i det du kan höra eftersom vi inte försöker apa efter andra band. Den inverkan The Cure har haft på diverse bandmedlemmar kommer främst från albumen “Disintegration” och “Pornography” och det sätt som de skapade en surrealistisk atmosfär av melodier som överförde till lyssnaren de känslor som musiken uttryckte.
Den sista låten på “Black Incisions”, “Severance”, kan också hittas på er första demo, “Internal Torment” från 2000. Varför valde ni att använda just denna låt igen på den nya utgivningen och har det skett några förändringar på låten som gör att den skiljer sig från originalversionen?
Steve - “Severance” släpptes egentligen inte på “Internal Torment”, men den släpptes senare som ett extraspår som vi sammanförde med demon då vi skickade den till radiostationer. Vi har använt “Severance” för att avsluta 99% av våra spelningar på grund av dess intensitet och vi ville spela in den som ett “tack” till våra fans. Den nya versionen är mycket mer finslipad än originalinspelningen, men vad gäller låtstrukturen är det väldigt lika, om än inte exakt den samma.
Generellt sett vad gäller utgivningens utseende, artwork och dylikt, så ser det hela riktigt bra ut och betydligt mer proffsigt än den genomsnittliga självfinansierade utgivningen. Jag lade märke till att Mcd's artwork är gjord av Alan Kwok, som jag antar är en medlem av din egen familj? Har ni haft något finansiellt stöd då ni sammanställde denna Mcd eller är det endast era egna hårt förtjänade pengar som har gått åt till detta?
Steve – Vi har själva betalat för varje aspekt av denna utgivning. Den stora kostnad som kommer av att spela in och släppa skivor är en av huvudorsakerna till varför vi inte släppt mer material. Alan är min bror och gillar fotografi och grafisk design, så han var det självklara valet då vi behövde någon att göra artworket. Trots att han gör det som en hobby så är han rätt seriös då det kommer till detta och vill inte göra det halvhjärtat. Därmed spenderade han mycket tid på att se till så att allt var så perfekt som möjligt. Vi måste ha gått igenom runt dussin idéer om konceptet för artworket innan han var nöjd med vad han skapade och vi är mycket nöjda med slutresultatet.
Har ni varit i kontakt med något skivbolag för framtida samarbeten och har ni fått några intressanta erbjudanden än? Vilka kriterier tycker du att ett skivbolag måste uppfylla innan ni skulle överväga att skriva kontrakt med det?
Steve – Vi har inte ännu haft så många intressanta alternativ som vi hade hoppats på. Huvudkriteriet som ett skivbolag skulle behöva uppnå för att vi skulle arbeta med dom är en tro på och uppskattning av den musik vi skapar. Pengar är inte någon central prioritet för oss, vi vill ha ett skivbolag som vill hjälpa oss marknadsföra vår musik till det världsomspännande metalsamfundet.
Jag lade märke till att ni verkar ha varit ett rätt aktivt live band, speciellt runt Sydney. Finns det många möjligheter där för ett nytt band att spela live och har ni lyckats få en stabil fanbas där? Hur skulle du beskriva en typisk Forlorn Suffering show?
Steve – Tyvärr har live scenen i Sydney varit döende under se senaste åren. Det är ännu möjligt för nya band att få spelningar, dock så är metal shower inte längre lika vanliga som de har varit. Vi har lyckats få en fanbas genom att spela live och vi har alltid haft nya människor som har kommit fram till oss efter en show och sagt att de gillade vad de hörde. En typisk FS spelning består av oss spelandes så intensivt som vi kan och försöker förmedla musikens känslor till publiken.
Nu är det dags för en kort historielektion. På er hemsida kan man läsa att badet startade som ett studioprojekt 1999 med Dave och dig som de enda medlemmarna. I vilket skede beslöt ni att ni ville få Forlorn Suffering att bli ett fullstort band och inte enbart ett studioprojekt och har era mål för bandet förändrats sedan dess?
Steve – Dave och jag startade själva helt enkelt av den orsaken att vi inte kände några andra. Vårt mål har alltid varit att vara ett fullstort band och vi använde vår demo för att hitta nya medlemmar. Jag tror att bandets mål kommer alltid att utvecklas och inledningsvis fokuserade vi oss på att spela live, medan vi nu spenderar mer tid på att skriva och förbättra de låtar vi gjort. För tillfället är vårt huvudmål att sprida vår musik så långt som möjligt, så därmed skiftar vårt fokus till att spendera mer tid i studion med huvudmålet att spela in mer material.
Ni verkar ha haft problem med att finna en stabil line up innan inspelningarna av ”Black Incisions”, vilket jag antar måste ha varit rätt frustrerande. Vad tror du har varit huvudorsaken till alla dessa förändringar i er line up? Ligger problemen nu bakom er eller är er line up fortfarande en källa till bekymmer?
Steve – Huvudproblemet som band i Australien stöter på är den ringa populationen och därmed bristen på musiker. Fråga vilket band som helst från Australien om att försöka hitta en basist eller en trummis och de kommer bara att skapa på sina huvuden. Jag tror huvudorsaken till de konstanta line up förändringarna involverar brist på hängivenhet, förändringar av bandmedlemmars livsstil och även bandmedlemmar som inte nödvändigtvis förstår vad vi försöker skapa och istället försöker ändra riktingen för bandet. Vi har haft bandmedlemmar som plötsligt insisterat på att vi ska försöka låta som Cannibal Corpse eller något annat band och inte alls verkar förstå vad vi försöker skapa. Jag tror många människor tror att om de ansluter sig till ett band så är det bara att skriva ett par låtar, komma upp på scen och sen är man känd eller något annat skit, och när det inte sker så är de inte villiga att anstränga sig för musiken. Jag tror inte något band i Australien är tillräckligt stort för att vara ”professionella” musiker, så vi behöver alla arbeten för att stödja bandets olika projekt, några fattar detta, andra inte. Att vara i ett band kan vara en finansiell och karriärmässig börda och endast personer som är hängivna sin musik är framgångsrika.
Efter inspelningarna har jag tagit över som bassist (utöver sången). Varje gång jag sagt att vår line up är stabil så har vi haft problem, så jag tänker inte längre säga det...
Vad tycker du är de viktigaste sakerna du lärt dig under dessa över sju år med Forlorn Suffering som skulle ha varit bra att veta redan när bandet grundades? Har du något du ångrar och vad är ditt bästa minne hittills?
Steve – Jag skulle ha velat veta att det finns fler tjockskallar och tidsödslare där ute än jag någonsin hade föreställt mig. Det skulle ha besparat oss mycket problem och bedrövelse. Jag skulle även mycket gärna ha haft en bättre förståelse för inspelande, så att vi kunde ha haft fler smärtfria inspelningssessioner. Vi har i själva verket spelat in fler Mcd's, men valt att inte släppa dom eftersom vi inte var nöjda med deras generella kvalité. Om vi skulle ha kunnat det vi nu kan om inspelande så skulle vi kanske ha släppt fler skivor under den tid som gått. Jag tror inte vi ångrar något, men då vi blickar tillbaka så kunde vi ha hårdare pressat promoters för att få fler spelningar med större band för att förbättra vår profil. Vi har många gånger hoppat in på spelningar för att hjälpa promoters med deras line up i hopp om att de skulle återgälda tjänsten och inkludera oss på större bills, men tyvärr har de inte återgäldat detta. De bästa minnerna skulle vara de när vi spela inför vilken uppskattande publik som helst, oavsett om det är 50 eller 300 människor. Det är en sådan kick när människor verkligen uppskattar det man gör.
Hur ser din egen musikaliska bakgrund ut? Spelade du eller någon annan i bandet i några andra band innan Forlorn Suffering? Hur är det nu, några sidoprojekt eller andra band?
Steve – Personligen är FS den första musikaliska sak jag gjort. Dave hade spelat gitarr under ett par månader då vi började. Jag hade alltid sagt åt honom att om han får ihop ett band så skulle jag sköta sången, eftersom jag var för lat för att orka lära mig ett instrument vid den tidpunkten. James hade varit i ett annat lokalt band när vi började och Bec har varit i ett rock band eller nåt. För tillfället är det endast Bec som spelar i ett annat band utanför FS, även om James alltid skriver material för andra genrer och jag antar att han förr eller senare få också dessa att rulla på som fullstora band.
Vad är era planer för framtiden rörande Forlorn Suffering? Några kommande spelningar och när kan vi vänta oss att något nytt material kommer att släppas igen?
Steve – Vi har för tillfället inga spelningar på kommande, men vi är alltid villiga att spela live. Vi har tillräckligt med material för att släppa ett fullängdsalbum och förhoppningsvis kommer vi att hitta någon samarbetspartner för att få det projektet att börja rulla. Om allt går väl så blir det mot slutet av året...
Och slutligen, en klassisk fråga. Varför korsade kycklingen vägen?
Steve – Eftersom den var jagad av en stingrocka.
Tack Steve för att du tog dig tiden att besvara intervjun. De sista orden är dina.
Steve – Tack Janne för din tid genom att ge oss denna chans. Alla som är intresserade av atmosfärisk dark metal borde kolla in vårt material på www.forlornsuffering.com eller www.myspace.com/forlornsuffering ”Black Incisions” är tillgängligt runt om i världen för $8US, kontakta oss på forlornsuffering@hotmail.com för detaljer.
Intervju av Janne
English version
It’s such a high when people get into what you’re doing
--
From Australia comes the still rather unknown, but promising band Forlorn Suffering that released their latest Mcd “Black Incisions” about a year ago. With a convincing sound that mixes death/black metal with strong doom influences the band made a strong enough impression on me to make me interested in an interview, which the vocalist and bassist Steve Kwok was willing to answer.
Hi Steve! Quite some time has now passed since you released your Mcd "Black Incisions", so what are your feelings and thoughts about the release when now looking back at it? How have the overall reactions been from the fans and the media?
Steve – We’re still very happy with the way it’s turned out. Each time we record we learn new things about the process and this time was no different. There’s more we would have liked to have done but time and cost limited how much we could do. Had we had more time we would have added more layers to the music which allow a lot of the subtleties of the music to stand out. When we record again we’ll take our experience from this Mcd to improve on what we did with “Black Incisions”. The overall reaction has been quite positive and hopefully this will be a stepping board for bigger things.
Your music is a cool mixture of death/black metal with a quite strong doom metal touch, but how did you end up mixing all theses styles together? Have your sound changed since the formation of the band or is this pretty much the style you have always played?
Steve – The sound has changed since the initial inception and I think this has just been a natural evolution. In the beginning (Dave and myself) we were just kids trying to put some semblance of a song together so we used pretty simple formulas for the song writing process (i.e. verse-chorus-verse). As we gained a greater understanding of music we’ve been able to move away from ‘traditional’ song structures and develop our songs in our own way. We have never sat down and tried to write a particular style or copy particular things other bands have done. We write and arrange music in a way which is pleasing to us.
Among the musical influences you list at your homepage you mention The Cure as one of the five main ones, which isn't really the first band that would come to mind when listening to your music. In what way do you think their music have had an impact on your own sound? What's the bands favourite The Cure album/song?
Steve – A lot of our influences don’t directly translate into what you hear as we don’t try to emulate any other bands. The influence The Cure has had on various band members primarily comes from the albums “Disintegration” and “Pornography” and the way they created a surreal atmosphere of melody which gives the listener the feelings of the emotions conveyed.
The last song on "Black Incisions", "Severance", can also be found on your first demo "Internal Torment" from 2000. Why did you decide to use this particular song again on the new release and have there been any changes in the song that differs from the original version?
Steve – “Severance” wasn’t actually released on “Internal Torment” but was released as an extra track later on which we bundled with the demo to send to radio stations. We’ve used “Severance” to end our set at 99% of our shows due to it’s intensity and we wanted to record it as a ‘thank you’ to our fans. The new version is much more polished than the original recording however structure wise it’s very similar if not exactly the same.
The overall look of the release, when it comes to the artwork and such, is really nice and far more professional looking than the average self financed release and I noticed that the artwork is done by Alan Kwok, who I guess is part of your family? Have you had any financial aid when putting this Mcd together or is it just your own hard earned money that has gone into this?
Steve – We’ve paid for every aspect of this release ourselves. The large costs in recording and releasing cds is one of the main reasons we haven’t released more material. Alan is my brother and enjoys photography and graphic design so he was the obvious option in getting someone to do the artwork. Even though he does it as a hobby he’s pretty serious about it and unwilling to do things half arsed. Subsequently he spent a long time making sure everything was as perfect as possible. We must have gone through about a dozen conceptual ideas for the artwork before he was satisfied with what he created and we’re very happy with the final result.
Have you yet been in contact with any labels for future cooperations and have there been any interesting offers given to you? What criteriums do you think a label must fulfil before you would consider signing with them?
Steve – We haven’t had as many interesting options as we’d have hoped so far. The main criteria a label would need to meet for us to work with them is a belief and appreciation for the music we create. Money is not a major priority for us, we want a label which will help promote our music to worldwide metal community
Steve – Unfortunately the live scene in Sydney has been dying over the past few years. It is still possible for new bands to get shows, however metal shows aren’t as regular as what they have been. We have managed to gain a following through playing live and we’ve always had new people come up to us after shows to tell us they’ve liked what they’ve heard. A typical FS show consists of us playing as intensely as we can and trying to convey the emotion of our music to the crowd.
Now time for a brief history lesson. On your homepage one can read that the band started of as a studio project in 1999 with Dave and you as the only members. At what point did you decide you wanted Forlorn Suffering to become a full-sized band and not just a studio project and have your goals as a band changed since then?
Steve – Dave and I started by ourselves purely because we didn’t know anyone else. Our goal has always been to be a full band and we used our demo to find new members. I think the goals of a band will always evolve and initially our focus was playing live, whereas know we’re spending more time writing and perfecting the songs we’ve done. Our main goal at this stage is to spread our music as far as possible, our focus thus shifting to spending more time in the studio with the main goal to record more material.
You seem to have had some problems with finding a steady line up before the recordings of "Black Incisions" which I guess must have been quite frustrating. What do you think was the main reasons for all these line up changes? Are these problems now behind you or is the line up still an issue?
Steve – The main problem bands experience in Australia is the small population and thus a lack of musicians. Ask any band from Australia about trying to find a bassist or a drummer and they’ll shake their head. I think the main reasons for the constant line up changes involve lack of commitment, changes in band members lifestyles as well as band members not necessarily understanding what we’re trying to create and instead trying to change the direction of the band.
We’ve had members who’ve suddenly insisted we try and sound like Cannibal Corpse or some other band and don’t really understand what we’re trying to create. I think a lot of people think they’ll join a band and it’s a matter of writing a few songs, getting on stage and then you’ll be famous or some shit and when that doesn’t happen they’re not willing to put the effort into the music. I don’t think any band in Australia is big enough to be ‘professional’ musicians, so we all need jobs to support the bands projects, some people understand this, and others don’t. Being in a band can be a burden financially and career-wise and only people who are committed to their music are successful.
Since the recording I have taken over the bass duties (as well as vocals). Every time I’ve ever said the line up is stable we have a problem so I’m no longer saying that…..
What do you think are the most important things you have learned during these over seven years with Forlorn Suffering that would have been good to know when the band was created? Do you have any regrets and what are your best memory so far?
Steve – I would have liked to have known that there’s more fuckwits and time wasters out there than I ever imagined. That would have saved us a lot of trouble and grief. I’d also have loved to have had a better understanding of recording so we could have had more painless recording sessions. We’ve actually recorded other Mcd’s but chosen not to release them because we weren’t happy with the overall quality of them. Knowing what we do about recording now we perhaps would have released more cd’s in our time. I don’t think we have any regrets but looking back we probably could have pushed harder with promoters to get more shows with bigger bands to improve our profile. There’s been plenty of times we’ve filled in at gigs to help promoters with the line up hoping that they’d return the favour and put us on bigger bills but unfortunately they haven’t reciprocated that. The best memories would be playing in front of any appreciative audience whether it was 50 people or 300 people. It’s such a high when people get into what you’re doing.
What does your own musical background look like? Did you or any other in the band play in some other bands before Forlorn Suffering? How about now, any side projects or other bands?
Steve – Personally, FS is the first musical thing I’ve done. Dave had been playing the guitar for a few months when we started, I had always said to him if he gets a band together I’d do vocals cos I’m too lazy to learn an instrument at the time. James has been in another local band when we started and Bec had been in a rock band or something. Currently Bec is the only one who plays in another band outside of FS, however James is always writing material in different genre’s and I predict he’ll eventually get those running as full bands too.
What are your plans for the future regarding Forlorn Suffering? Any upcoming gigs and when can we expect some new material to again be released?
Steve – We have no gigs lined up presently however we’re always keen to play live. We have enough new material to release a full length cd and hopefully we’ll be able to find some collaborators to help get that project running. If all goes well by the end of the year….
And finally, a classic question. Why did the chicken cross the road?
Steve – Because it was being chased by a stingray
Thank you for taking the time to answer the interview. The final words are yours.
Steve – Thank you Janne for your time in providing us this opportunity. Anyone interested in an atmospheric dark metal band should check out our stuff at www.forlornsuffering.com or www.myspace.com/forlornsuffering “Black Incisions” is available for $8US worldwide, contact us at forlornsuffering@hotmail.com for details.
Interview by Janne