For english version, click the flag
The biggest trap you can fall into when writing progressive music is to think about being progressive.
--
Era Vulagaris är ett nytt namn inom den internationella metalscenen även om bandet tidigare varit mycket aktiva inom den irländska scenen, något som sångaren och gitarristen Chris Rob belyser mera i denna intervju. Debuten “What Stirs Within” släpptes för en tid sedan och min fascination av bandets blandning av prog metal och thrash var tillräckligt stor för att jag ville få reda på mer om detta nya och lovande band.
Hej Chris! Ert debutalbum “What Stirs Within” har varit utgiven en god tid nu, så jag antar att ni har börjat få en rätt bra bild över hur albumet har mottagits av fans och media? Är du personligen nöjd över hur albumet blev eller finns det något du skulle vilja ändra på?
Chris Rob – Hej! Eh, ja, vi har mängder med recensioner på albumet nu och från hela världen. Jag tror det är säkert att säga att recensionerna har varit lika mångfacetterad som albumet själv och det är vad man kan vänta sig. Vi har smickrande älskare av albumet, vi har människor som verkar vara stötta av hur mycket de ogillar det och så har vi dem som tyckt att det var “rätt bra”. Vad som är kul är att den allmänna responsen verkar vara en önskan att höra vad vårt nästa steg är, alla ser fram emot vårt följande album eftersom vi med musik som denna inte ger några ledtrådar över vad som komma skall. Skulle jag förändra nåt om jag kunde? Nej, det tror jag inte. Jag menar alltså att produktionen kanske kunde ha varit lite bättre om vi skulle ha lite mer pengar, men sen igen, du vet, produktionen på Metallica's “Kill 'Em All” kunde vara lite bättre, men det vore en synd att förändra den! Nej, jag är nöjd med albumet, mer och mer ju mer tiden går och då jag allt mer blir separerad från inspelningarna och mixningserfarenheten så jag jag börja lyssna på inspelningarna som låtar... och uppskatta dem.
Det verkar som om “What Stirs Within” i själva verket är er första utgivning någonsin, så varför valde ni att genast rikta in er på en fullängdare och inte, som är det mer traditionella sättet, först släppa en rad demoinspelningar för att väcka lite uppmärksamhet? Hur aktiva har ni varit inom den irländska metal scenen innan utgivningen av albumet?
Chris Rob – Tja, alla här i Irland inom underground metal scenen visste vem vi var, tre av oss har tidigare spelat tillsammans i ett band som hette Gambit, vi släppte ett gäng demon och spelade live under det namnet under ett par år. Gambit var ett väldigt renodlat modern thrash band, inte speciellt bra, men vi var unga och det var i stort sett det första band vi spelat i. Så när vi ändrade vår stil såpass mycket tänkte vi att vi skulle överge vårt gamla namn och helt enkelt arbeta röven av oss. Vi turnerade rätt mycket och var allmänt självsäkra över de låtar vi hade. Vi hade åtta låtar och vi tyckte att de alla var tillräckligt bra för att kunna släppas, så du vet, det är ett album, så varför använda endast hälften av dem? Och varje enskilt spår på “What Stirs Within” har blivit utvald av en eller annan journalist som deras personliga favorit, så jag antar att det visar att vi hade rätt. Vi valde helt enkelt en annan väg än demorutten med Era Vulgaris, då vi gjorde tusentals promo CD-skivor innehållande “Harmonic Discontent” och “Just Ask Yourself” som har cirkulerat runt om i världen. Vi kallade promon för “Rip It, Burn It... Pass It On”, vilket jag hoppas är exakt vad folk gjorde hehe.
Första gången jag såg ert bandnamn gick mina tankar direkt mot black metal då Era Vulgaris enligt mig på något sätt låter mer som black metal (eller någon black metal influerad metal) än progressiv metal. Så jag är nyfiken på varför ni valde namnet Era Vulgaris och vilken betydelse ni lägger in i termen?
Chris Rob – Ja, jag antar att black metallarna verkligen gillar lite latin eller hur? Det är dock kul att du säger det eftersom vi valde det namnet för att vi tyckte att det inte lät som någon specifik stil av metal. Du har motbevisat oss...skit! Haha. Jag älskar det ockulta och jag är fascinerad av Crowleys och LaVeys arbeten och skrifter... Jag skulle inte säga att jag köper allt de trodde på, inte heller skulle de vilja att jag gjorde det, men genom mitt läsande av deras skrifter så stötte jag på termen Era Vulgaris. Jag skulle rekommendera att nyfikna personer gjorde det samma.
Ert sound är rätt udda med sammanblandningen av progressiv och thrash metal och jag kan egentligen inte komma på några bra paralleller till andra band med likartat sound. Så därför vänder jag mig till er. Vilka band anser du har ett sound som påminner om ert och som ni möjligen kan ha blivit influerade av?
Chris Rob – Tja, generellt så tror jag inte att det finns någon band vi kan jämföras med. Det närmaste jag kan komma på skulle kanske vara Anacrusis. Men det finns många självklara influenser som man kan höra; Megadeth, Death, mängder av klassisk rock och prog som Rush, Zeppelin, Deep Purple samt små bitar av klassisk musik och jazz som också flyter omkring. Andra recensenter har jämfört oss med Ephel Duath, Farmakon och några till Dream Theater. Även om jag ärligt talat inte alls tycker att vi på något sätt låter som DT.
Hur kom det sig att ni började spela denna rätt udda fusion och vad har ni hittills lärt er om att blanda två musikstilar som i normala fall ligger rätt långt ifrån varandra? Vilka är de största fällorna man kan falla i och vad anser du är det viktigaste att hålla i åtanke då man skapar ett såpass speciellt sound som ert?
Chris Rob – Den största fällan du kan falla i när du skriver progressiv musik är att tänka på att vara progressiv. Du måste först och främst koncentrera dig på låtskrivandet. Om du inte har en bra låt så spelar det ingen roll hur teknisk du är, slutresultatet kommer ändå att vara skit. Det kan låta imponerande under första genomlyssningen, men det kommer väldigt snabbt att bli gammalt och tråkigt. Vi har aldrig som mål att blanda thrash och prog. Vårt mål är att skriva lite metal musik och detta blev helt enkelt vad som kom ut. Vi lade inte tygel på oss själva och vi sade aldrig “eh, vi kan inte använda det där eftersom det inte är tillräckligt thrashigt”. Vi behöll helt enkelt det vi gillade och slängde ut resten. Så vi har ingen agenda på det sättet, utan den enda agendan, för mig åtminstone, är låtarna, att skriva så bra låtar vi kan. Det är enligt mig en viktig influens från rock musiken som fattas i majoriteten av modern teknisk metal. Folk spenderar all sin tid på att lära sig att spela så snabbt som möjligt utan att ta sig tiden att lära hur man kan uppskatta att det enda man ibland behöver är tre ackord och sanningen... som Satus Quo skulle ha sagt!
Inspelningen av albumet visade sig vara en överraskande lång process som tog över två år att färdigställa. Var det endast på grund av en bristande budget som inspelningarna tog så länge eller fanns det också andra, mer medvetna, tankar om varför ni ville ha gott om tid att få inspelningarna klara? Om du har några speciellt kula/dumma/fulla minnen från inspelningsprocessen så dela gärna med dig av dessa till läsarna.
Chris Rob – Tja, vi påbörjade albumet med en trummis och avslutade det med en annan! Det var den största tidsdödaren eftersom då vi tog in den nya trummisen så hade han helt andra idéer, vilket innebar att vi var tvungna att förändra baslinjerna för att de skulle passa hans slagmönster och... ugh... att ens tänka på det nu är ett plågsamt minne haha! Det hade inget att göra med budgeten, endast en rad olyckliga och tidskrävande händelser.
Den första inspelningssessionen vi gjorde sträckte sig över två veckor och vi åkte ut till en liten stuga mitt i ingenstans och stannade där. Vi fyra och ljudingenjören gjorde inget annat än spelade in och söp, blev höga nattetid och arbetade hela dagarna. Det var stressigt, men även riktigt kul. Men när det endast var två dagar kvar så hade pengarna tagit slut, vi hade två flaskor vin kvar, inget gräs och inga cigaretter – så vi började alla bli rätt lättretliga! Jag stal en av de två flaskorna vin som fanns kvar och drack upp den samtidigt som vi spelade in sången till “I Must Have Brain”. Jag var alltså jävligt full när vi spelade in sången, hällde i mig vin mellan verserna för att sedan bara skrika... Det visade sig dock passa riktigt väl låten, bara rått skrikande! Men ja, det slutade med att vi alla tuggade det jävligt äckliga nikotin tuggummit som är till för människor som försöker sluta röka, eftersom det var det närmaste vi hade till någon form av kick. Det är endast en historia som jag kom att tänka på, under de två åren blev det många historier... för många att gå in på, så du är tvungen att vänta på mina memoarer hehe.
Open Your Ears Music är, om jag förstått allt rätt, ert eget skivbolag, men är det ett “äkta” skivbolag i den bemärkelsen att ni skulle överväga att också signera andra band eller är det ett bolag som enbart existerar för att stödja Era Vulgaris fram tills att ni förhoppningsvis skriver kontrakt med något större skivbolag?
Chris Rob – Jag hoppas verkligen att det någon dag kommer att bli det, Janne. Just nu måste jag dock koncentrera mig på Era Vulgaris, men jag skulle älska att ge andra band chansen att spela in och ge ut deras första album. Nu då jag har fått upp distributionskanalerna så tycker jag att det vore själviskt av mig att inte använda det för att ge något tillbaka till metal undergrounden. Men du har rätt, Era V kommer att leta efter att få ett nytt skivbolag inför framtida inspelningar, men Open Your Ears Music kommer också att förbli aktivt. Jag ser fram emot att se hur detta kommer att utvecklas!
Jag läste i en nyligen publicerad intervju att er gitarrist Jim i själva verket är en arkeolog, vilket för mig givetvis är extra coolt då jag så att säga är i samma bransch. Men hur är det med resten av er, vad sysslar ni med då ni inte spelar i Era Vulgaris? Har någon av er andra band eller sidoprojekt?
Chris Rob – Tja, vi har alla olika former av vardagsjobb och vid sidan av det så tar jag givetvis hand om allt som rör skivbolaget, vilket tar upp rätt så mycket tid. Dave och Chris Con spelar nu och då tillsammans med andra band på ett rätt informellt sätt. Chirs spelar trummor i en funk band och Dave spelar lite bass i ett industrial-aktigt band, men ingen av dem är speciellt aktiva så det inverkar inte på arbetet med Era V. Jag har under många år skrivit material till ett sidoprojekt som jag skulle vilja göra. Det skulle vara ett rakt fram, old school death metal band i samma stuk som Pestilence, Dismember och äldre Death. Jag hoppas att jag kommer att ha tid att göra det snart om jag hittar rätt personer att göra det med!
Den irländska metal scenen är överraskande liten med sina enligt Encyclopedia Metallum ca 160 aktiva och icke-aktiva band, vilket är ett väldigt litet antal då man har i åtanke att den totala befolkningsmängden ligger kring 4 miljoner. Är metal verkligen så opopulärt där eller finns det andra orsaker till det lilla antalet band? Hur mycket kontakt med andra band har man i en så liten nationell scen?
Chris Rob – Jag är säker på att det finns fler metal band än det, men kanske känner många av dom inte ens till Encyclopedia Metallum! Det är svårt att uppskatta metallens popularitet här då underground scenen är väldigt liten, men Iron Maiden eller Metallica drar över 30.000 till deras stadiumspelningar här... så det är svårt att säga. Underground scenen här i Irland är dock väldigt sammankopplad och välorganiserad, vi sysslar väldigt mycket med nätverksbildning. Det är verkligen den bästa aspekten av att vara i ett metal band här i Irland och det är också en av de starkaste exemplen på hur norra och södra Irland kan samarbeta utan minsta nyans av trubbel kring historia och den överflödiga sekteristiska skiten. Det är mycket tack vare www.metalireland.com som är vart alla som vill kolla vad som händer inom den irländska scenen borde gå, tillsammans organiserar vi spelningar där och band grundas genom forumen. Det är verkligen där allt sker och det är en bra tillgång att ha. Vore det inte för den sidan så skulle vi inte ha spelat live med några av de strålande band vi har, Entombed, Amon Amarth, Destruction, Ephel Duath – alla dessa spelningar var genom MetalIreland, så ja, underground scenen är rätt liten, men den är stark och har en bra anda av teamwork i sig.
Ni är på väg att dra ut på en irländsk turné tillsammans med ett annat riktigt coolt band, For Ruin. Vad förväntar ni er av turnén och vad kan publiken vänta sig av er? Vilka band är du speciellt nöjd över att ni fått chansen att spela live tillsammans med och vilka band skulle du verkligen vilja turnéra tillsammans med om du fick fritt välja?
Chris Rob – Tja, vi kommer att spela i två städer som jag aldrig spela i förut, Cork (For Ruin's hemstad) och Limerick och att spela på nya ställen är alltid riktigt kul med de första intrycken... du vet, du måste verkligen få allt rätt på första försöket! Vi kommer att testa lite nytt material under turnén så publiken kan se fram emot det och alltid nu och då plockar vi fram en cover, alltid endast en, men du vet aldrig vad du kommer att få, det kan vara Death, det kan vara Faith No More, det kan i stort sett vara vad som helst... det hela beror på vilket humör vi är på!
Om jag fick välja vilket band som helst att göra en turné tillsammans med så skulle jag säga... Atheist! Men jag tror de har splittrats för gott nu efter den senaste turnén, men jag är glad att jag fick chansen att dem. Av de moderna banden är det band som Mastodon eller Opeth som skulle vara riktigt kul att turnéra med, då de verkligen öppnar upp scenen för nya band som oss genom att få folk uppvärmda inför idén med ovanliga låtstrukturer och stilar. Jag tror vi skulle kunna göra ett gott intryck på deras fans. De band jag är gladast över att ha spelat tillsammans med och mött skulle vara Destruction, Amon Amarth och Entombed, även om jag hade förtärt en hel flaska Jameson whiskey och diverse andra substancer när jag mötte Amon Amarth. De visste inte vad de skulle tro om mig, men de var väldigt vänliga och försökte inte sparka ut mig från deras omklädningsrum. Vi hade kul en stund varefter jag sade att jag skulle lämna dem ifred! Det trevligaste bandet vi spelat tillsammans med var Ephel Duath och jag lät dem stanna i vårt hus efter spelningen eftersom de inte hade någon inkvartering ordnad. Vi stannade uppe nästan hela natten och rökte jointar och talade om hela musikscenen. Vi respekterar verkligen dem för vad de gör och de är ett fullständigt unikt band. Givetvis hade vi mycket gemensamt i vår musiksmak, så det var riktigt kul och vi skulle älska att göra en turné med dem också, utmärkta killar!
Vad är era planer inför framtiden vad gäller Era Vulgaris? Har ni någon aning om vad ni ska göra efter turnén och när kan vi vänta oss att något nytt material kan släppas?
Chris Rob – Tja, inga definitiva planer än så länge. Vi spelade in en cover på Megadeth's “Five Magicks” till ett irländskt Thrash Tribute kompilationsalbum som era läsare kan höra på myspace sida. Blickar vi framåt så vill vi bara komma ut och spela i andra länder. Jag tror vi kommer troligtvis att spela in runt tre nya låtar som demolåtar, skillnader i inspelningskvalité och framförande kommer genast att bli märkbara, då vi har kommit långt som ett band och det är också något som syns. Så ja, det kommer att finnas gott om nyheter under de kommande månaderna för de som är intresserade!
Och slutligen, en klassisk fråga. Varför korsade kycklingen vägen?
Chris Rob – Tja, jag mötte kycklingen backstage under en av våra spelningar för ett par månader sedan, hon var en riktig flirt, du vet, klängde på alla bandmedlemmarna, hon drack ett par drinkar för mycket, sket oavbrutet på golvet, generade hanen hon hade kommit tillsammans med. Sedan, med tanken att hon skulle vara riktigt smart och imponera på mig med ett skämt, så kom hon upp till mig och tryckte ner sitt huvud i mitt skrev och sa “Hey stora kille, är du “stirring within?”. Tja, det var den sista droppen för mig och jag sade “Hör du, jag skulle inte knulla dig även om du vore den sista kycklingen på jorden, varför tar du inte och korsar vägen och går till den där Trivium konserten – de är ALLA kycklingknullare!”.
Tack Chris för att du tog dig tiden att besvara intervjun. De avslutande orden är dina.
Chris Rob – Tack för att du tog dig tiden att intervjua oss Janne och som jag sade, håll öronen öppna för fler Era V nyheter inom kort och glatt lyssnande till er!
www.eravulgaris.com
www.myspace.com/eravulgaris
Intervju av Janne
English version
The biggest trap you can fall into when writing progressive music is to think about being progressive.
--
Era Vulgaris is a new name within the international metal scene even though the band has been very active in the past within the Irish scene, which is something that the vocalist and guitarist Chris Rob gets to shed light on through this interview. The debut album “What Stirs Within” was released some time ago and my fascination of the bands original blend of prog metal and thrash was strong enough to get me interested in finding out a bit more about this new and promising band.
Hi Chis! Your debut album "What Stirs Within" has been released for some time now, so I guess you have started to get a pretty good idea of how the album has been received by fans and media? Are you personally pleased with how the album turned out or do you have something you now would like to change?
Chris Rob – Hi! Eh, yeah, we have a lot of reviews for the album now and from all over the world. I think it’s safe to say that the reviews have been as diverse as the album itself and that is to be expected. We have adulating lovers of the CD, we have people who seemed offended by how much they disliked and then we have those who thought it was ‘pretty good’. What is nice is that the universal response seems to be a desire to hear where we’ll go next, everyone’s looking forward to the follow up album because with music like this we’re really not giving any clues about what will come next. Would I change anything if I could? No, I don’t think so. I mean maybe the production could be a bit better if we had more money at the time but then, y’know, the production on Metallica’s Kill ‘Em All could be a bit better but it would be a sin to change it! No, I’m happy with the album, more and more as time goes by, as I become more separated from the recording and mixing experience I can start hearing the recordings as songs…and I enjoy them.
It seems like "What Stirs Within" is actually your first release ever, so why did you decide to go straight after a full-length album and not, as is the more traditional way, release a bunch of demos first to stir up some attention? How active have you been within the Irish metal scene prior to the release of the album?
Chris Rob – Well everyone in the underground metal scene in Ireland knew who we were, three of us had been in a band called Gambit together, we’d released demos and performed under that name for a few years. Gambit was very straightforward modern thrash style stuff, not particularly good but we were young and it was pretty much the first band we’d been in. So once we changed style so much we thought we’d ditch the old name and just work our asses off. We gigged around plenty and I guess we were just cocky about the songs we had. We had eight songs and we thought they were all good enough to be released so, y’know, that’s an album, why only use half of them? And every single track on ‘What Stirs Within’ has been selected by one journalist or another as their own favourite, so I guess that kind of shows that we were right. We just chose a different path with Era Vulgaris than the demo route, we did make thousands of promo CDs with “Harmonic Discontent” and “Just Ask Yourself” which have been circulating the globe, we called that “Rip It, Burn It…Pass It On”. I’m hoping that’s exactly what people did with it, hehe.
The first time I saw your band name my thoughts went directly towards black metal, since for some reason, at least in my mind, Era Vulgaris, sounds more like black metal (or some black metal influenced metal) than progressive metal. So I’m now curious about why you chose the name Era Vulgaris and what meaning you put into the term?
Chris Rob – Yeah, I guess black metallers do love a bit of Latin don’t they. That’s funny you say that though, we chose the name because we didn’t think it sounded like any specific style of metal. You have proved us wrong…shit! Haha. I love the occult and I’m fascinated by the work and writings of Crowley and LaVey…I wouldn’t say I subscribe to everything they believed, nor would they want me to, but it’s from my readings of their work I came across this term Era Vulgaris. I’d recommend curious folk to do the same.
Your sound is quite odd with the fusion of progressive and thrash metal and I can’t really come up with any good parallels to bands with a similar sound. So now I turn to you, which bands do you think have a similar sound to yours that you may or may not have been influenced by?
Chris Rob – Well overall I don’t think there’s a band we could be compared to. The closest I can think of would maybe be Anacrusis. But there is a lot of obvious influence to be heard; Megadeth, Death, loads of classic rock and prog stuff like Rush, Zeppelin, Deep Purple and then sort of little bits of classical and jazz floating around too. Other reviewers have compared us to Ephel Duath, Farmakon and then some to Dream Theater. Although to be honest I don’t think we sound anything like DT at all.
How did you end up with this rather strange fusion and what have you learned so far about mixing two music styles that normally lies quite far from each other? What are the biggest traps you can fall into and what do you think is the most important to have in mind when creating such a special sound as your own?
Chris Rob – The biggest trap you can fall into when writing progressive music is to think about being progressive. You have to concentrate on song-writing first. If you don’t have a good song then it doesn’t matter how technical you’re being, the end result is going to be crap. It may sound impressive on first listen but it’ll get old really quickly. We never set out to mix thrash and prog. We set out to write some metal music and this is just what happened, we didn’t hold ourselves back, we never said, “eh, we can’t use that because it’s not thrashy enough.” We just kept what we liked and threw out the rest. We don’t have an agenda in that way, the only agenda, for me anyway, is songs, writing the best songs we can. That’s an important influence from rock music that is absent in the majority of modern technical metal, in my opinion anyway, people spend all their time learning how to play fast without taking the time to learn how to appreciate that sometimes all you need is three chords and the truth…as Status Quo would say!
The recording of the album turned out to be surprisingly long process that took over two years to complete. Was it just a matter of a poor budget that lead to this long recording process or were there also other, more conscious, ideas of why you wanted to take your time to get the recordings done? If you have any especially funny/dumb/drunk memories from the recording process, please share some of them with the readers.
Chris Rob – Well, we started the album with one drummer and finished it with another one! That was the biggest killer of time, when we brought in the new drummer he had totally different ideas so then the bass lines had to be changed to match his kick patterns and…ugh…even thinking about it now is a painful memory, haha! It didn’t have anything to do with budget at all, just a series of very unfortunate and time-consuming events.
The first recording session we did was of two weeks when we went to this little cottage in the middle of nowhere and stayed there. The four of us and the sound engineer just recording and drinking, getting stoned at night and then working all day, it was stressful but great fun too. But by the last two days we had run out of spending money, we had two bottles of wine left, no weed and no cigarettes – we were all getting a bit edgy! I stole one of those bottles and drank the whole thing while recording the vocals to ‘I Must Have Your Brain’, I was fucking drunk recording those vocals, knocking back wine between verses and then just screaming…but that totally matched the song, just raw shouting! But yeah, we all ended up chewing this fucking disgusting nicotine gum stuff for people trying to quit smoking because it was the closest thing we had to any kind of fix. That’s just one story that comes to mind, over the two years there were plenty…too many to get into, you’ll have to wait for my memoirs, hehe.
Open Your Ears Music is, if I’ve understood everything correctly, your own label, but is it a "true" label in the sense that you would consider singing other acts as well or is it a label just for supporting Era Vulgaris until you hopefully get a record deal with some major label?
Chris Rob – I really hope it will be someday Janne. At the moment though I just have to concentrate on Era Vulgaris but I would love to give other bands the opportunity to get their first album out and recorded. Now that I have the distribution channels set up I think it would be selfish of me not to use it to give something back to the metal underground. But you are right, Era V will be looking to get a new label contract for further recordings but Open Your Ears Music will stay active too. I’m looking forward to seeing how things will progress!
I read in a recent interview with you that your guitarist Jim is actually an archaeologist, which to me of course is especially cool since I'm in the same business so to say. But what about the rest of you, what do you occupy yourselves with when not playing in Era Vulgaris? Do any of you have other bands or side projects?
Chris Rob – Well, we all work various day jobs and then obviously I take care of all the label stuff outside of that too, which takes up quite a bit of time. Dave and Chris Con play with other bands in a sort of informal way now and then. Chris plays drums in a funk band and Dave does some bass with a sort of industrial band but neither of them are particularly active so it doesn’t interfere with Era V’s workload. I’ve been writing material for years for a side project I want to do which would be straight, old school death metal, like Pestilence, Dismember, old Death style stuff. I’m hoping I’ll get time to do that soon if I find the right people to do it with!
The Irish metal scene is a surprisingly small one with about 160 active and non active bands according to Encyclopedia Metallum, which is a really small number when considering that the population is about 4 million. Is metal really that unpopular there or are there other reasons for the small number of bands? How much contact with other bands do one have in such a small national scene?
Chris Rob – I’m sure there’s more metal bands than that but maybe a lot of them don’t even know about Encyclopedia Metallum! It’s hard to gauge the popularity of metal here, the underground scene is very small but Iron Maiden and Metallica will draw over 30,000 to their stadium shows here…so, it’s hard to tell. The underground scene in Ireland is very well connected and organised though, we network a lot. It’s really the best aspect of being in a metal band in Ireland and it is also one of the strongest examples of Northern and Southern Ireland working together without even the tiniest hint of trouble over history and all that redundant sectarian crap. That is pretty much all thanks to www.metalireland.com which is where anyone who wants to check out what’s happening in the Irish scene should go, we organise gigs together there, bands are formed through the forums; that’s really where it all happens and it’s great to have. If it wasn’t for that site we wouldn’t have played with any of the great bands we have, Entombed, Amon Amarth, Destruction, Ephel Duath – all those shows were through MetalIreland, so yeah, the underground scene is pretty small but it’s strong and there’s a good sense of team work to it.
You are about to head out on a Irish tour with another really cool band, For Ruin. What do you expect from the tour and what may the audience expect from you? Which bands are you especially pleased that you have had the chance of playing live with and what bands would you really like to go on tour with if you could choose completely freely?
Chris Rob – Well we’re playing in two cities we’ve never played in before, Cork (For Ruin’s hometown) and Limerick, playing in new places is always great, those first impressions…you really have to make them count, y’know! We’ll be trying out some new material on the road so the audience can look forward to that, and every so often we’ll pull a cover out of the bag, only ever one but you never know what you’d get, could be Death, could be Faith No More, could be almost anything... depends what mood we’re in!
I’d say if I could choose any band to tour with it would be…Atheist! But I think they’ve disbanded for good now after the last tour, glad I got to see them. From the modern bands, touring with someone like Mastodon or Opeth would be great; they’re really opening up the scene for new bands like us coming in; getting people warmed up to the idea of unusual song structures and styles so I think we could make a good impression with their fans. The bands I’m happiest to have played with and met would be Destruction, Amon Amarth and Entombed, although when I met Amon Amarth I had downed a full bottle of Jameson whiskey and various other substances. They didn’t know what to make of me at all, but they were really friendly and didn’t try and kick me out of their changing room, we just had a laugh for a while and then I said I’d leave them alone! The nicest band we’ve played with was Ephel Duath, I let them stay in our house after the show because they had no accommodation sorted. We stayed up almost all night smoking joints and talking about the whole music scene, we really respect them for what they do, a totally unique band and obviously we had a lot in common with our music taste so that was great, we’d love to tour with them too; great guys!
What are your other plans for the future regarding Era Vulgaris? Have you any idea what will be the next thing to do after the tour and when may we expect some new material to be released?
Chris Rob – Well, no definite plan just yet. We’ve recorded a cover of Megadeth’s “Five Magicks” for an Irish Thrash Tribute compilation which your readers can hear on our myspace page. Looking forward we just want to get out and play in other countries. I think we’ll probably record about three new songs as demo songs, the difference in recording quality and our playing will be instantly recognisable, we’ve come a long way as a band and it’s showing well. So yeah, there’ll be plenty of news over the next few months for those who want to stay tuned!
And finally, a classic question. Why did the chicken cross the road?
Chris Rob – Well, I met the chicken backstage at one of our gigs a few months ago, she was a real flirt y’know, all over the band members, she’d had a few too many to drink, kept shitting on the floor, really embarrassing the cock she’d come with. Then, thinking that she’d be really clever and impress me with a joke, she came up and pushed her head into my crotch and said, “Hey big boy, are you ‘stirring within’?” Well, that was just the last straw for me, I just said, “Listen, I wouldn’t fuck you if you were the last chicken on earth, why don’t you cross the road and go to that Trivium concert – they’re ALL chicken-fuckers!”
Thank you Chris for taking the time to answer the interview. The final words are yours.
Chris – Thank you for taking the time to interview us Janne, and like I said keep your ears out for more Era V news in the near future and happy listening!
www.eravulgaris.com
www.myspace.com/eravulgaris
Interview by Janne