Av Mikael Johansson

TANK är bandet som alltid ligger bra till hos publiken och nämns som influenser av diverse artister. Bandet började sin musikaliska resa 1980 och har sedan dess satt outplånliga spår i metalhistorien. Med kompromisslösa låttitlar som "Blood, Guts and Beer" och "(He Fell in Love with a) Stormtrooper" var banan med alkohol- och krigsteman utstakad. Eller? Nya albumet "Still at War" förstärker visserligen imagen titelmässigt men några spår av alkohol (i låtarna) hittar jag inte. Obestridde bandledaren Alasdair "Algy" Ward ringde mig vid midnatt för att diskutera bandets senaste alster och framtiden

Intervjutiden var passerad utan att jag fått tag på Algy och jag hade med sorg i hjärtat konstaterat att jag gått bet på en intressant intervju när telefonen ringde. Svaret på mitt råsvenska "-Johansson" blev "-Hi, this is Algy Ward from TANK". Natten var rädad!

Bandhistorien
Faktum var att vi inte slösade någon tid på historien utan jag fick förtroendet att kortfattat berätta denna. TANK bildades våren 1980 i södra London. Huvudpersonen då som nu var/är Algy Ward (bas och sång) och övriga var bröderna Peter (gitarr) och Mark Brabbs. De blandade punk (Algy har ett förflutet i THE DAMNED) och rock´n´roll med inslag av den allt hetare NWOBHM-vågen. MOTÖRHEAD ar annars varit en musikalisk granne genom åren. Tillsammans med just Lemmy och Co åkte de på en Europaturné 1981och kom tillbaka lagom för att debuten "Filth Hounds of Hades" våren 1982. De sålde bra minst sagt och belönades med en "Friday Night Rock Show" i april 1982. Sedan följde några kända plattor, "Power of the Hunter" 1982, som inte blev någon succé och "This Means War" 1983. Med den sistnämnda följe lite keyboards och pang-på-stilen ändrades. Bröderna Brabbs lämnade därefter skutan och sedan följde ett antal år med medlemsbyten och den mindre lyckade "Honour and Blood" som ledde till att bandet fick lämna dåvarande bolaget Music for Nations. 1985 lirade de i staterna, och släppte samtidigt en samling "Armour Plated". 1986 släppte de "Tank" varefter England verkade sluta bry sig om bandet. 1989 var det dags för ett uppehåll och medlemmarna försvann åt olika håll, Algy prövade lyckan i ATOMGOD och NECROPOLIS t.ex.
1997 återupptogs verksamheten och Algy fortsatte uppbackad av Mick Tucker och Cliff Evans (gitarr) samt Steve Hopgood (trummor). Mick och Cliff hade varit medlemmar redan kring 1983 efter att Brabbsarna försvann och Steve hade trummat i PAUL DIÁNNOS KILLERS. Och med det är vi framme vid 1999 och historielektionen är slut. Hur är det med bandet idag Algy?

TANK anno 2002
Med facit i hand kan jag inte låta bli att undra om bandet är en NWOBHM-supergroup idag. Som vid återstarten för 5 år sedan backas Algy upp av gitarristerna Cliff Evans (fd PAUL DIÁNNOS KILLERS) och ick Tucker (fd WHITE SPIRIT). Bakom trummorna har däremot Bruce Bisland landat och han har spelat med NWOBHM-band som WEAPON, WILDFIRE och STATETROOPER. Dessutom har han lirat en del med PRAYING MANTIS och hur fungerar egentligen bandet år 2002 Algy?
- Tank är för det första inte ett NWOBHM-band, inleder Algy medan jag letar efter luktsaltet, jag spelade t.ex. i THE DAMNED är band som IRON MAIDEN och ANGELWITCH körde igång. I dagens TANK gör jag allt men de andra är inte studiomusiker. Eller förresten, allt sker naturligt. Ingen i bandet ska vara nämnd eller glömd, vi är som en stor familj.

Detta lät inte helt glasklart men vi fortsätter med medlemssituationen
- Bruce är permanent medlem i TANK, PRAYING MANTIS är ett avslutat kapitel för hans del. Vi har känt varandra sedan 1980 och jag är enormt imponerad av hans spelstil, går en uppenbart nöjd legend på ifrån England. Däremot är han med i nyligen återförenade STATETROOPER (ännu ett känt om än ganska mjukt NWOBHM-band) som håller på med en ny platta.

Nu klarnar bilden för mig, TANK verkar stabilare än på många år. Hur var det då med nya plattan, de skämtade på sin hemsida om att den borde ha hetat "Still in the Studio" pga all den inspelningstid som gick åt. Vad säger du om det Algy?

Nya skivan
Algy berättar att inspelningen av plattan i själva verket tog ca två veckors aktiv studiotid under en period om fyra månader. Plattan innehåller inga gamla låtar börjar Algy men sedan kommer det fram att "Still at War", "The World Awaits", "In the Last Hours Before Dawn" och inte minst "And Then We Heard the Thunder" har några år på nacken. Den sistnämnda spelade Algy för Lemmy en gång i tiden och föreslog som en lämplig MOTÖRHEAD-låt. Nu blev det lyckligtvis inte så utan Lemmy tyckte att det var en typiskt TANK-dunkare och jag tycker att det är plattans bästa låt.
Jag har hört vissa klagomål på produktionen, säger jag
- Jaså, säger Algy. Vi hade inga som helst problem at producera plattan och var överens om att det skulle låta så här. Det låter precis som vi lät i studion!

Algy tycker själv bäst om "Still at War", "The Blood's Still on their Hands" och "That Girl's Name Is Death". Han vill inte heller jämföra nya plattan med någon av de tidigare utan anser att det finns element från alla plattor på nya albumet. De tycker att de har släppt ut en bra produkt som inte behöver jämföras med 1982 utan klarar sig på egna meriter.

Framtiden
Algy utlovar mer i nuvarande stil men ännu högre! Kommande tre plattor kommer att heta "Sturmpantzer", "War Monger" och "Retribution". Troligen kommer de i just den ordningen men de kommer inte ut på Zoom Club Records som verkar skakat av problem. Jag får veta att de inte får någon promotion och att livespelningar inte kan bli aktuella fören 2003. Jag frågar då raskt vad de kommer att göra 2010 och efter ett gott skratt svarar Algy
- 2010 är jag pensionär, vi kommer bara återförenas om vi erbjuds en spelning på Sweden Rock Festival!

Oj då, är festivalen så stor och känd att legenderna köar för att få spela och tom bryter pensionen för ett framtida gig, inte illa! Jag hoppas att det meddelandet hörs ner till Norje Boke för om TANK yker upp så ökar min vilja att vara där och jobba och njuta samtidigt. Välkomna grabbar, så tar vi de(n) där Pilsner(na) vi diskuterade Algy.

Startpage:
Interviews: