Intervju med Oliver Phillips i
EVERON

Av Anna Landén

Det tyska bandet Everon har nu släppt sin femte skiva, "Bridge". De kommer även i slutet av året släppa ytterligare en skiva - "Flesh". Jag frågade bandets sångare och låtskrivare Oliver Phillips varför det blev två skivsläpp så tätt in på varandra? Det finns även med frågor om bandets historia, inspirationskällor och eventuella turnéer i denna intervju. Rekommenderar er starkt att kolla upp detta mer eller mindre okända band och varför då inte börja med skivan "Flesh" som nu finns ute i Sverige.

Anna: Fet stil
Oliver: Vanlig stil

De flesta här i Sverige vet inte så mycket om Everon, kan du berätta lite om bandets historia?

Detaljerna från de här tio åren skulle räcka till en hel bok, men jag ska försöka var kortfattad. Man kan dela in bandets historia i två delar, perioden 89 till 98, när vi spelade med den ursprungliga bandsättningen med Ralf Janssen på gitarr. Vi spelade då in skivorna "Paradoxes", "Flood" och "Venus". Och den nya bandsättningen från 98 fram till idag som resulterade i skivorna "Fantasma", "Bridge" och "Flesh". På de tre första skivorna spelade vi typisk progressiv rock; vår gitarrist Ralf var mer för ett rent gitarrsound, plockande osv. och på den tiden var jag mest fokuserad på att spela keyboard och spelade inte så mycket gitarr. Men med den nya bandsättningen förändrades detta helt, den nya gitarristen spelande är mycket tyngre, jag har fortfarande hand om keyboard på skiva, men på scen så sjunger jag och spelar gitarr. När vi spelar live har vi en femte medlem som spelar keyboard.

Redan vår första skiva var mycket framgångsrik, den var på den japanska import-listan i fem veckor och den gavs ut i flera olika länder. Då hade vi kontrakt med SI-Music i Rotterdam som bara hade två medarbetare och denna framgång blev en riktig överraskning.
Den andra skivan gavs ut av Roadrunner världen över, tyvärr så gick SI-Music i konkurs kort efter skivan släpptes. Så i ungefär ett år fick vi koncentrera oss mer på den administrativa biten än på musiken. Men sen blev vi signade hos Mascot-Record som vi är mycket nöjda med.

När vi gjorde "Venus" var bandsättningen och stämningen i bandet inte så bra. Det finns en del bra låtar på skivan men den är i mitt tycke den svagaste skivan vi gjort.
Men när den nya gitarristen började spela med oss vände det. För mig som låtskrivare var det fantastiskt att ha en gitarrist som han, man behövde inte vara orolig att han inte skulle klara av att spela det man tänkt, utan det blev precis som man ville ha det.

Everon har fans i många olika länder, speciellt i Beneluxländerna, Italien och Tyskland, men också i Japan. Fantasma har även fått ett utmärkt mottagande i Sydamerika.

Den fjärde juni släpps "Bridge". Men ni kommer också att släppa en ytterligare skiva senare detta år, som redan är färdig. Varför släpps de inte samtidigt.

Komiskt nog är skivan redan ute i Sverige. Distributören sände iväg skivan för tidigt, så den finns i affärerna även att vi inte gjort någon promotion än.
Innan har vi haft samma problem, men tvärtom. Promotionen är klar, tidningarna har skrivit recensionerna osv. Men då kommer inte skivan ut i tid. Detta är definitivt första gången det blev tvärtom, men det skapar kanske mindre problem när det är skivan som kommer först.
Jag kan inte ge dig något riktigt bra svar på frågan varför skivorna inte kommer samtidigt. Från första början var det tänkt så, men skivbolaget ville att de skulle släppas med några månaders mellanrum. Men jag lägger mig inte i det, Mascot-Records vet vad de gör så jag låter dem sköta det, så länge de inte lägger sig i vår musik.

Jag läste på er hemsida att "Bridge" skulle representera den lite tyngre sidan av Everons musik och att nästa album skulle vara mer episkt. Varför dela upp musiken på två olika skivor?

På Fantasma fanns båda det lite tyngre och det episka, när vi nu gör två skivor så har vi mer utrymme för detaljer. För oss så känns de här två skivorna som en, alla låtar var skrivna och inspelade under samma tid. När inspelningarna var klara ville vi hitta en bra balans mellan låtarna till de båda skivorna. Då blev det så att "Bridge" innehåller lite tyngre musik och "Flesh" låter något annorlunda, med ett title-track på 15 minuter och ett par låtar innehållandes stråkinstrument.
Men båda skivorna låter som Everon, och istället för att bara släppa en ny Everonskiva så är det istället två. Vi hade helt enkelt för mycket musik för att det skulle få plats på en platta så vi delade in låtarna på två skivor. Det finns ingen särskild anledning till att en låt är på just den första eller den andra skivan, båda skivorna skulle helt enkelt vara rätt balanserade och låta lyssnaren följa med på en resa genom musiken.

Kan du jämföra musiken på Bridge med någon annan skivan med Everon?

I mina öron är det ett självklart steg fram från "Fantasma". Det är några låtar på den nya skivan som inte skulle ha passat in på "Fantasma". Men som vanligt så finns det nya element på denna nya skiva. Särskilt några riktigt långsamma tunga delar med en sång som påminner lite om goth.

Det är svårt att säga eftersom vi aldrig försökt styra oss åt något speciellt håll eller ändrar musiken för något speciellt syfte. Så förändringen beror antagligen på att man lärt sig nya saker under tidens gång, jag tror faktiskt alltid att ett nytt album kommer att vara bättre än det föregående.

Om man ser tillbaka på en skiva vi gjorde för fem år sen, då tyckte jag den lät mycket bättre än jag gör nu. Jag hoppas jag är smart nog att förstå när tiden är inne för att sluta skriva musik och göra något annat istället. Än så länge har jag aldrig haft den känslan, inspirationen och magin finns fortfarande där och låtarna kommer naturligt och det verkar gå bättre och bättre för varje skiva. Om man ska jämföra den nya skivan med tidigare så kan jag säga att det låter som vanligt men ändå inte. Du kan lätt märka att det är vi, men du kommer inte att ha känslan av att ha hört låtarna innan. Detta är bara ett till steg på en lång resa som förhoppningsvis kommer fortsätta några år till.

Har du några personliga favoritband och är det något speciellt som har inspirerat er musik?

När vi började med Everon var vi influerade av andra band i samma genre, speciellt Rush och Triumph. Men efterhand så går man sin egen väg. Jag jobbar även som producent och kommer i kontakt med många olika stilar och genres som man blir inspirerad av. När man är en musiker så är allt man går igenom och alla erfarenheter en källa till inspiration och ibland utvecklas det till musik, eftersom musik är det naturliga sättet att uttrycka sig för en musiker. Så man kan finna inspiration överallt, inte bara från annan musik man hör, det kan lika gärna vara en bok man läst, en film man har sett, ett misslyckat förhållande, en ny kärlek, en utekväll med kompisarna, helt enkelt allt.

Hur skulle du förklara hur Everon låter för någon som aldrig hört er?

Jag skulle kunna göra det men då hade jag skrivit böcker istället för att spela in skivor :-)
Att beskriva musik i ord är väldigt otacksamt, så det överlåter jag till skribenter, journalister etc. de kan förklara det mycket bättre än jag. Jag själv vet inte hur jag ska förklara hur vi låter, så jag kan bara rekommendera dem att kolla upp någon av våra skivor, eller ladda ner några låtar från vår websida www.everon.de

Texterna på Fantasma är väldigt känslosamma, är texterna på Bridge liknande?

Det är de definitivt: genom alla år har jag märkt att det känns mycket bättre att sjunga om något som berör mig personligen. Det känns mer naturligt och låten blir mer levande. En del har en begåvning att skriva om fiction och fantasy, men inte jag. Jag skriver texter där jag delar med mig av mina personliga tankar, för dem som vill lyssna. Så på de här två nya skivorna går texterna i samma anda som den tidigare. Innan Fantasma försökte jag skriva mer fiction, men jag tyckte aldrig riktigt om resultatet, så jag slutade med det och fokuserar mig istället på det jag tydligen gör mycket bättre.

Det är samma saker som med musiken, man kan bli inspirerad av allt. Vanligtvis gör jag musiken först och då händer det ofta att när man skapar musiken så kommer orden helt naturligt, för att uttrycka det lite patetiskt så kan man säga att låten "talar" till mig.

Det är en ganska undermedveten process, som om saker djupt inom mig kommer upp till ytan. Det är också saker som kommer upp till ytan när man ibland druckit alldeles för mycket öl, men det är en helt annan historia…

Men allvarligt talat så är det så att när man hör musiken så kan man känna vilken stämning som ska infinna sig i texten.

Både att skriva musik och text är en ganska undermedveten process och ingenting jag gör med avsikt. Jag tror inte ens jag skulle kunna göra det med någon avsikt. Antingen finns inspirationen där eller så gör den det inte; ibland finns det mycket inspiration, andra gånger så vägrar den att komma och då är det bättre att göra något annat istället. Inspiration är som ett skrämmande djur, det gömmer sig i skogen, men om du behandlar det snällt så kan det vänja sig vid dig och dyka upp oftare.

Jag tycker ni har haft väldigt snygga framsidor till alla era skivor. Hur kom det sig att ni valde just Gregory Bridges verk?

Det var en slump. När vi hade spelat in vår debutplatta -93, så förstod vi att vi måste ha något omslag. Vår trummis mamma är själv en illustratör, så hon gav oss högar med böcker innehållandes smakprover på olika konstnärers verk. Vi fann en målning av Gregory Bridges, så vi faxade till Australia och frågade om han ville designa vår skivas omslag och på den vägen är det… Han är en fantastisk konstnär och riktigt känd i sitt hemland. Naturligtvis kostar detta lite mer än vad band vanligtvis spenderar på omslagen., men det är det värt, hans målningar har blivit ett kännetecken för varje nytt skivsläpp från Everon. Så så länge vi har råd med det, kommer vi att anlita honom. Han har också varit en stor hjälp genom att granska mina texter och han har blivit nästan som en vän efter alla de här åren.

Gunther Theys dyker upp på en låt på skivan. Aternal Rites och Everon är inget självklart samarbete. Så varför valde du han?

Det är faktiskt ett självklart samarbete. Moschus och jag producerade de två senaste Ancient Rites skivorna (Fatherland + Dim Carosa) på Spacelab Studios. Vi producerade även "Eva" från "Danse Macabre", där även Gunther sjunger. Dessutom har jag spelat keyboard eller piano på alla de här skivorna. På "Dim Carosa" så gästsjöng jag på en låt på flamländska som jag inte förstår ett ord av, så Gunther var skyldig att sjunga på våra skivor denna gången :-) Han är en god vän till oss, så han var definitivt ett enkelt val, men jag kan förstå att om man inte känner till sammanhanget, en black-metal sångare på en prog-skiva kan verka lite konstigt i dina ögon. Men för oss är det inte det, vi har arbetat med många olika band under de här åren, och många av de här banden har varit längre ifrån oss musikaliskt sätt än Ancient Rites är. Om jag ska vara ärlig så bryr jag mig inte så mycket om genres, allt är ju musik, så varför dela in det i fack? Musik handlar om känslor och uttrycka sig, olika människor har olika sätt att uttrycka sig på, men fortfarande gör alla egentligen samma sak. Jag tycker inte att det är motsägelsefullt att jobba med ett death-metal band den här månaden och klassisk musik nästa. Jag är tacksam över att ha chansen att få uppleva och arbeta med så många olika sorters musik. Jag tror det hjälper mig att växa som artist. Sist men inte minst så hjälper det mig att ha ett öppet sinne och inte fastna i gamla rutiner

Alla recensioner jag läst om era skivor har varit övervägande positiva. Men fortfarande är ni inte speciellt uppmärksammade (i alla fall inte i Sverige). Vad tror du det beror på?

Huvudorsaken till det är att under de tidiga åren hade vi ingen större distribution till Skandinavien, så det var svårt för folk att få tag på våra skivor. Sen Fantasma har vi regelbunden distribution, så förhoppningsvis kommer det gå bättre i Sverige nu än det gjort tidigare. Progressiv rock är inte heller så värst populär musik, men definitivt är det fler som är intresserade av musiken än vi har nått ut till. Jag tror Sverige har ett gott rykte angående denna genre, ni har i alla fall riktigt bra band, t.ex. Pain of Salvation, men också Wolverine, vars senaste skiva "The Window Purpose" var producerad här i vår studio. Det var första gången ett band från Sverige kom ner hit och jobbade med oss, det var riktigt roligt och förutom att de var riktigt bra vänner så var de också otroligt potentiella musiker, jag är säker på att ni kommer höra mycket av dem i framtiden.

Fantasma är i mitt tycke er bästa skiva. Har ni sålt många ex av den och i vilka länder hittar ni mest Everonfans?

Jag tycker Bridge är vårt bästa album :-), men fram till den så håller jag med om att Fantasma överglänste de tidigare skivorna. Den sålde faktiskt rätt bra, annars så hade inte Mascot Records gjort upp en budget för de här två skivorna som kommer nu, så det var verkligen en framgång och skaffade oss ganska många nya vänner. Den sålde bäst i Tyskland Benelux-länderna och Italien.

Har ni några turnédatum klara än? (några besök i Sverige?)

Nej, inte riktigt. Som du själv sa så är inte Everon så populära i Sverige, att åka dit och spela skulle inte hjälpa oss så mycket. Att skaffa sig mer publik genom att spela live fungerar tyvärr inte längre.
Om folk inte vet något om bandet så kommer de inte, 10 eller 15 år tillbaka i tiden var det helt annorlunda. Men nuförtiden verkar det inte som folk är intresserade av att kolla på band som man inte hört innan. Om vi hade en chans att få spela på en bra festival hade det varit en annan sak, vi skulle säkert nappa på det om vi blev erbjudna. Här kommer vår nästa konsert vara på Progpower-Festivalen i Nederländerna i oktober, vi kommer att göra fler uppträdande sen när "Flesh" också kommer ut. Vi vill inte bara spela gamla låtar så vi kommer i huvudsak spela låtar från de både nya skivorna, därför väntar vi med turnén tills både skivorna är släppta. Det finns ingen anledning att spela låtar i mer än en halvtimme som publiken inte har hört än.

Anna Landén