Intervju med gitarristen Henrik Danhage från Evergrey


--Undrar hur mycket som kan gå fel i förberedelserna av en intervju…? Inte nog med att jag på något vis lyckades skicka mail till fel mailadress då en överenskommelse var som närmast, herr Danhage fick prata med min mamma också. Jag frågade aldrig varför han ringde helt på måfå men jag utgår ifrån att han chansade på att jag skulle varit hemma. Tid att flytta hemifrån?!!
Efter många om och fler men så hände det... En kall februarikväll dök ett konstigt 0320-nummer upp på presentatören och jag visste att snart skulle min första telefonintervju vara ett faktum. Jag lyfte på luren och på andra sidan linjen, dock flera hundra kilometer bort, hördes en Henrik Danhage på strålande humör... För att göra saken mer nervös så var detta också gitarristen i Sveriges och kanske världens bästa, i alla fall progressiva, bands gitarrist jag pratade med. Anledningen till intervjun var självklart det kommande släppet av nyaste alstret, Recreation Day. --

Intervjun tar sin början

Intervjun tog sin början då den galanta frågan "Varför spelade ni in nya skivan, Recreation Day, i Los Angered Studio?" ljöd sitt språk.
"- Vi har spelat in samtliga skivor där faktiskt", berättar Henrik. Det är mer att det är en studio som alla var bekväma. Vi har haft en bra deal med Andy (LaRoque, King Diamond) hela tiden också så det kändes som att det var OK. Vi håller på att bygga en egen studio nu i tremiljoners klassen."

Min nyfikenhet till fråga visste inga gränser då andra frågan kom ut... "I Göteborg då?"
"- Ja precis, i Lerum. Så att redan när vi gick in i här så var det bestämt att det var sista skivan som vi skulle göra med Andy så att det kändes coolt för han har varit bra mot oss så då kände vi att detta skulle bli ett bra avslut."

Efter att ha pratat med Rikard Zander, keyboard, under Candlemass spelning i Stockholm (Evergrey var förband) så hade jag fått reda på att Evergrey skulle gå in i studion och inte röra sig därifrån på 8-9 veckor. En lång tid till synes och därför måste man veta hur det kändes när allting var klart…

" - Vi lade ju ner en massa tid på det, jag och Tompa speciellt. Det mest extrema var att vi hade till på onsdagen på oss, nu kommer jag inte ihåg datum eller någonting, både jag och Tompa var där kl. 6 på söndagen och vi drog där vid lunch på onsdagen och då hade vi varit utanför den där jävla studion i en och en halv timme. Det var då vi käkade lunch en utav dagarna. Resten låg vi bara där och folk kom in med mat och vi turades om att sova på soffan. Du vet, det var helt jävla sjukt alltså. Det brann ju i knutarna och det var jävligt struligt då eftersom Dream Evil skulle spela in sin skiva så det var tvunget att bli klart. Så det var jävligt frustrerande…"

Vid denna tidpunkt händer något märkligt... Under pågående intervju och under frågan om resultatet passat herrn ringer en viss Tom S Englund (sång, gitarr) upp Henrik på mobilen. Henrik ber om ursäkt och ber att få svara. Eftersom man inte är den som är den och försöker bossa över vårt intervjuoffer ger jag honom ett "självklart" till svar. Efter ca. 10 sekunders samspråk mellan Henrik och Tom dyker han igen upp i luren med ett glatt "- Tillbaka!". Jag bestämmer mig för att låta frågan gå och hoppar istället direkt över på om han har något särskilt favoritspår på nya skivan.
"- Självklart blir det ju nu automatiskt att man tänker hur låtar kommer att fungera live. 'Fragments' t.ex., kan jag känna är en jävligt stark låt men det kanske inte är någonting som vi kommer spela live. Och samma kanske med den akustiska låten 'Madness Caught Another Victim' kan jag känna råstarkt för, hur vi spelade in den och alla känslor runt om det. Det är ju ingenting vi kommer att spela om det inte är ett headline-gig då man har två timmar att lira. Men jag kan tänka mig att 'Blinded' kommer bli jävligt rolig att spela live och 'End Of Your Days', 'Darkest Hour'. Ja du vet, dom här lite mer uppåtempolåtarna."

Jag poängterar hans "- Ja, du vet" och försvarar mig direkt med att jag inte har hört skivan men att jag utifrån andra som hört den har sagt att det är mer keyboard på denna.
" -Rent spontant så tycker jag att det är mer gitarr på denna", säger vår man och ger ifrån sig ett grovt skratt. "Nu var det mer gitarren det hela kretsade kring men självklart låter skivan också som den gör tack vare Rikard. Det är skillnad att ha en gammal gitarrist som spelar keyboard som vi haft vid två tillfällen tidigare och Tompa som då även är gitarrist till att ha en överjävlig keyboardist. Vi kände att vi kunde utnyttja honom på ett annat sätt!"

 

Inga jävla gröna gubbar på denna

För alla lyckligt lottade som stolt kan skandera ut att de har Evergrey's förra album, In Search Of Truth (ISOT), i sin skivsamling kan det inte ha undgått någon att den skivan bygger på utomjordiska och övernaturliga saker. Då även skivan innan den, Solitude, Dominance, Tragedy, mycket kretsar kring detta ämne kunde jag inte undgå att fråga om denna skiva bygger på samma sak eller om de satsat på ett annat koncept.
"- Nej, inga jävla gröna gubbar på denna skiva inte. Det här är ingen konceptskiva men temat som vi hade var att hela skivan kretsar runt död eller saknaden av någon anhörig och hur du ska ta dig vidare efter det. Det kan vara vad som helst, en flickvän eller pojkvän som lämnat en… Mycket av låtarna blev ju att handla om olika sorter av död."

Varför just det temat då när både ISOT och Solitudeskivorna handlade om utomjordiska saker?
"- När man är mycket ute och spelar och efteråt när man satt och bastade och söp och innan alla blev för fulla satt man och bollade idéer fram och tillbaka hur vi skulle ta denna skiva. Vi kunde inte göra en till gröna gubbar-grej så att den skulle blivit riktigt bra. Vi skulle ha gjort den här som en konceptskiva också men tiden rann iväg för att vi skulle kunna göra den övertygande eftersom det var mycket research och så där. Så det kommer kanske nästa skiva eller skivan efter. För att inte framställas som idiot så valde vi att lämna det för den här gången."
När nästa fråga ljudit kan jag avslöja att inte mindre än 50000-60000 människor innehar In Search Of Truth och frågan är självklar... Vad tror du om Recreation Day?
"- 7-8 miljoner kanske", gastar Danhage och garvar som en tok. "Nej, men det är mycket mer folk som vet vilka vi är nu. När jag började och det var två skivor släppta så var det många som frågade vilka Evergrey var och hade inte hört talas om oss medan folk nu vet mer om oss… Min känsla är att detta kommer gå bättre. Skivbolaget skiter ju i om det är en bättre skiva för dom känner att denna kommer sälja. Det är såklart vi glada över om den kommer att göra för då drar ju den med sig de andra tre skivorna. Jag är inte så jätteorolig för det känns som att det är den bästa skivan vi kunde göra nu."
Några månader efter att ISOT sett sitt ljus fick Evergrey ett pris framröstat av metalheads världen över. Inte nog med att Patrik Carlsson (trummor) och Tom S Englund fick medaljer, dock ej i den ädlaste valören, ISOT blev också framröstat till årets bästa skiva. Detta var givetvis något som behövde kommenteras.
"De som röstade fram det där är folk som verkligen sitter och råanalyserar skivorna istället för att sitta och headbanga och dricka bärs till dom. Jag säger inte att det är bättre men det känns som ett bra erkännande från folk eftersom de hade koll."

Ny i Evergrey

Det är inte alltid lätt att komma in som ny i band och inget undantag hände Danhage heller. Efter Evergrey's spelning på Klubben i Augusti -02 pratade jag med Rikard Zander och frågade hur han kände. Hans historia var kanske inte lika detaljerad som en viss annans men det hela verkar bygga på ungefär samma saker...
"- Micke och Sven kom in ganska omgående och dom gjorde en europaturné tillsammans med Kamelot och Crimson Glory. När dom hade spelat färdigt bestämde Danne att han skulle sluta… Tompa jobbade på en musikaffär och jag hade varit där och handlat hur länge som helst. Vi har tjötat och diggat varandra och så där… Han sa någon gång att är det något krångel så kommer jag att ringa dig. Det var ju coolt men ingenting jag gick och väntade på för jag hade ju mitt band. Dom ringde och jag tog mig lite tid och funderade och sen gick jag upp för att testa en fredag med dom. Jag tror jag hade kollat in Nosferatu och Solitude Within så jag hade ingen lång audition eller någon sådant utan jag tjatade mig in i bandet. Tompa visste att jag kunde lira och så men det var det att jag skulle känna av dom andra och så. Jag hade ett bra självförtroende när jag kom in för jag visste vad jag kunde och är jävligt tjatig och står på på mina åsikter. Tidigare personal har låtit Tompa få göra allting själv och då blir man på ett visst sätt såklart men för Tompa var det nog jävligt bra att jag kom och sen var det nog jävligt bra att Rikard kom också för då hade vi två starka nya som också var produktiva och kunde komma med grejer istället för att säga bu eller bä. Men det är klart, det tar ju några spelningar att komma in och jag kommer ihåg att den andra spelningen var på Popstad i direktsändning och jag spelade som en jävla kratta så jag tror det tog 5-6 gig innan jag kom in i det riktigt. Det är ju helt annat nu, de vet ju hur jag spelar och jag kan skita i vad Danne har gjort innan för det är jag som är gitarrist i Evergrey nu så vad han har gjort är helt ointressant. Så tror jag Rikard känner nu också… Visst är det på ett speciellt sätt men man vänjer sig.
Det här med att öva in alla gamla låtar samtidigt som In Search of Truth var på gång, hur var det?
"- Det var därför jag spelade så jävla illa. Det var jävligt frustrerande och speciellt på hemsidan när folk kom in och fråga vad fan detta är för en jävla snubbe. Det var en kille som gick in och frågade om den där 'jävla Henke' var Evergrey's svar på Janick Gers från Iron Maiden och det var ju inget man blir jätteglad över att bli jämförd med. Dom grejerna har ju försvunnit nu och många har tyckt att det passar bättre med mig. Jag kan inte all bakkatalog med Evergrey utan jag har ju bara satt alla låtar som behövs i ett set. Det samma är det med Rikard så kan ju inte han det heller för det var ju ingen som krävde det. Det som är intressant är att karl eller tjejen i fråga kan lira."

Janick Gers, nej fy fan!

När jag efter första genomlyssningen av intervjuen upptäcker att min ton har blivit aningen stummare och vassare gentemot Danhage är det inte helt oförtjänt. Min barndomsidol Janick Gers har framståtts som bottenskrapets bottenskrap av señor Danhage och jag kan inget annat än ifrågasätta vad han sagt. Jag ifrågasätter hans uttalande om Janick Gers och passar även på att fråga vilka inspirationskällorna som gav upphov till hans gitarrspel.
"- Janick Gers, nej fy fan… Den första var ju Ace Frehley, Kiss. Det var inte så mycket hur han spelade utan det att han var världens fräckaste gitarrist, det fanns ingen som var i närheten. Dokken och dom här lite mer popmetalbanden på 80-talet. Och i Sverige har vi hur många grymma som helst… IA Eklundh, Yngwie Malmsteen och Andy LaRoque för fan…"

Men inte Janick Gers?
"- Nej, men Tompa är sån där Maidenfanatiker men jag är inte så inlärd så jag går inte loss på det. Jag tyckte dom var coolare när Adrian Smith och Dave Murray lirade bara för att två var det två olika gitarrister med två olika distinkta stilar. Janick Gers kanske var en frisk vitaminspruta när han kom in i Maiden men han spelar jävligt tråkigt… Det är bara vad jag tycker, dom säljer miljoner skivor så det är kanske jag som har fel."

Spårvagnsolyckan? Är det bättre med Micke nu?
"- Han fick en smäll så han ramlade ner på golvet och landade på ryggen och axeln så han hade ont som fan men det är bra nu och vi spelade in en video förra helgen och då stod han och headbangade som en idiot."
Vilken video var det?
"- Vi gjorde faktiskt två videor. Blinded och I'm Sorry…"

Inte titelspåret då?
"- Skulle skivan gå genom taket skulle det självklara valet vara Recreation Day som nästa video för den är ju jävligt vacker och så där. Men skivbolaget ska vilja betala för det också. Förstintrycket av Blinded var det hetaste i förbifarten, i mediaflödet."

Vad har varit bäst med In Search turnén?
"- Vi har växt ihop till något som bara vill gå ut och döda på scen, alla har ett jävlaranamma i sig, alla vill att det ska vara bra live och alla lägger ner sin stolthet i det hantverket.
Tidigare har vi haft jävligt mycket personal i keyboardister och stand-in gubbar och sånt skit. Nej, men man har blivit mycket tightare och kommit varandra mycket närmre och det känner jag är det bästa. Sen är det också jävligt skönt att få det där erkännandet av folket som sjunger med och så."

Har ni några spelningar eller turnéer planerade nu?
"- Vi åker till Frankrike i början av april och då ska vi göra 6 akustiska in-stores-spelningar och sen ska vi göra en sån signing-grej i Sverige också."

Kommer ni till Stockholm då också?
"- Ja, det ska vi göra. Det är väl till 90 % bestämt att vi ska vara här i Sverige också, det är dom där 10% som krånglar och kan fucka upp allting… Sen börjar det riktiga också… Jag tror vi är bokade fram till september, mer eller mindre."

Sweden Rock igen?
"- Nej , men det skulle vara jättetrevligt. Det är väl i princip bara Freak Kitchen som lirar där varje år. Hultsfred kanske!"


Det hela knyter jag ihop med några kvalitativa frågor om världsliga ting. Mindre publik men hemmaplan på SRF eller mer folk men i Tyskland på Wacken?
"- Sweden Rock Festival."

Keeper I och II, Use Your Illusion I och II eller Avantasia I och II
"- Use Your Illusion"

Ozzy Osbourne eller Ozzy Osbourne i Black Sabbath
"- Ozzy Osbourne"

Vill du hälsa våra läsare något?
"- Coolt att ni läser detta, rusha gärna ner till affären och lyssna på skivan i två minuter och förhoppningsvis så diggar ni den som fan och köper den. Sen ser ni till att ni kommer på konserten så får vi dricka lite öl ihop…"

Jag tackar Henrik för den tid han tog sig för att göra denna intervju möjlig och berättar att vi kommer att synas i Stockholm både under signeringen och spelningen. Han ser fram emot det och tackar för sig…

Information

Albums:


Recreation Day

In Search Of Truth
Solitude, Dominance, Tragedy
The Dark Discovery

Homepage: http://www.evergrey.net

Intervju av: Micke Edlund

Startpage:
Interviews: